Experten om ett hållbart arbetsliv: ”Vi lever i ett för snabbt samhälle”
Maria Ergül är HR- chefen som själv drabbades av utmattning 2016. Sedan dess har hon gjort till sin hjärtefråga att coacha andra, både chefer och medarbetare, till ett mer hållbart arbetsklimat. För oavsett roll och väg till förändringar börjar allt med en grundläggande omvärdering av vad som egentligen är rimligt för individen. Det var också där det började för Maria, då hon efter sin utbrändhet insåg att hon hade just flera beteenden som ökar risken för utmattning, exempelvis brist på gränser – ett vanligt fenomen hos högpresterande personer.
Viktigt att sätta gränser
– Under väldigt lång tid identifierade jag mig med vad jag gjorde, och därmed behövde göra jag väldigt mycket för att hela tiden tycka att jag var tillräckligt bra.
Idag jobbar hon aktivt med gränssättning inom alla områden i livet, men framför allt för att reglera balansen mellan produktivitet och vila.
Tror inte på konstant balans
Däremot tror hon inte riktigt på vår samtida strävan efter konstant balans, som egentligen är en fullt naturlig motreaktion på stressen och prestationshetsen i samhället. Men, den riskerar faktiskt att blir en prestation i sig, varnar Maria.
– Jag tror att vi jagar det här med balans i livet så att det nästan blir ohälsosamt. Jag tror att det är mer hälsosamt att acceptera att total balans i livet inte går att uppnå. Jag tänker mer på balans utspätt. Att acceptera att ibland är det mycket och ställa in sig på det. Men då också se fram emot att när den här perioden är över kommer jag se till att det är mycket mindre än vad jag vanligtvis skulle ha.
Vi är inte gjorda för den här livsstilen
HUR ska vi då göra för att förändra den här utvecklingen av prestationssamhället?
– En av de viktigaste sakerna är att prata om det och normalisera att vi har skapat ett för snabbt samhälle. Det är inte så att vi lever i ett normalt samhälle där vi är för långsamma och därför blivit utmattade – vi är inte gjorda för sättet vi lever på idag.
Även om mycket grundar sig på arbetslivets förutsättningar och hetsen att göra karriär, så är det ofta kombinationen med förväntningarna på privatlivet som får det att tippa över. En av de bidragande faktorerna till det är den oversharing som vi ägnar oss åt idag. Tidigare visste vi ingenting om varandra. Nu vet vi allt om alla, och trots att vi vet att inget är som det ser ut som på sociala medier så hetsar vi efter att uppnå alla de samlade höjdpunkter vi ser från andras liv – samtidigt. Det lirar dåligt med att ha mycket på jobbet.
"Om vi uppnår allt innan vi är 40, vad ska vi göra sen?"
– Vi ska göra väldigt mycket saker på väldigt kort tid. Men om vi uppnår allt innan vi är 40, vad ska vi göra resten av de 40–50 åren vi ska leva?
Även om alla är överens om att det i grunden behövs strukturella förändringar för att kunna uppnå en skillnad på riktigt så är det ett stort maskineri som är svårare för individen att förändra. Men man kan göra någonting för att hjälpa sig i alla svåra situationer, antingen genom att förändra sitt förhållningssätt inför det som stressar, eller åtgärda den faktiska stressfaktorn, beroende på vad det är. Försök ta så mycket kommando över din egen situation som du kan, råder Maria.
– Jag får ibland höra att jag skuldbelägger individen när jag säger så. Nej, jag gör verkligen inte det. Men om jag kommer till ett jobb där min chef inte är bra så antingen fastnar jag i ältandet om att min chef inte är bra, eller så inser jag att nej, han är inte bra – men vad kan jag göra för att hjälpa mig själv när jag ändå är i den här situationen? Det tror jag på, att förstå vad som är grundproblemet men lägga fokus på vad jag kan göra för att förbättra mitt mående och min situation.
Se upp: tydliga stressignaler
Hur bråttom har du? Bråttombeteendet blir allt vanligare och är en tydlig indikation på att vi lever i obalans. Vad du än gör så har du bråttom: Bråttom till träningen, på jobbet, under ärendet… och bråttom därifrån, för du måste uträtta så mycket saker. Bråttom att laga mat, bråttom att få barnen i säng, bråttom, bråttom, bråttom …
Känsla av att tappa kontroll? Många tycker att de har för mycket att göra. Men ibland kanske det inte ens är för mycket att göra, utan snarare att man har tappat kontrollen för att man är stressad. Då upplever du att det är för mycket för du vet egentligen inte vad det är du ska ha kontroll över.
Andra tidiga stressignaler är humörsvängningar, magbesvär och sömnproblem – både att sova för lite och för mycket.
Omställningar och otrygghet – så påverkar det oss
En av de faktorer som kanske mest påverkar vårt välmående på jobbet, bidrar till stressen och höjer tröskeln för att våga säga ifrån är att dagens företagsklimat präglas av ständiga omställningar. Kraven på effektivitet skruvas ständigt åt. Hur påverkar det oss egentligen, att aldrig bara får arbeta i lugn och ro, utan ständigt vara på väg mot något nytt?
– De flesta människorna är vanedjur. De vill vara där det är tryggt, menar Maria. Men ständiga omorganisationer gör ju att folk aldrig riktigt hinner bli trygga och skapar en ständig oro inför när nästa omorganisation kommer och vad den innebär. Är det jag som kommer få sparken? Vilka kommer tillhöra mitt team i den nya organisationen? Att hela tiden behöva börja om är som att konstant vara ny på jobbet.
Samtidigt är det fullt förståeligt att företag behöver effektivisera för att hänga med. Men var går gränsen? Vad borde man generellt sett kräva av ledningen på sitt jobb?
– Hela min bok Vägra väggen handlar om just det här, vad ledningen kan göra för hållbara medarbetare. Och det är ganska mycket saker. Framförallt ska man ha förutsättningar för att kunna möta kraven som ställs. Får vi inte det slutar det bara med att vi varken levererar på det vi ska eller mår bra på vägen till leveransen. Det låter självklart, men det är många arbetsplatser som inte lyckas nå det här, utan man öser på nya krav och sen ger man inte folk förutsättningar för att möta dem. Istället bara hoppas man att det är några i teamet som med vänsterhanden ska kunna leverera på en ohälsosam nivå – en maskinell nivå. Och det gäller ju även cheferna, det ställs en massa krav även på dem.
En stor del av problemet ligger också i tystnadskulturen, menar Maria.
– Man tror att alla andra klarar det, för ingen säger något. Ingen vill framstå som den som faktiskt inte klarar av det. Därför är det otroligt viktigt att ha tillåtande klimat. Om man vet att kollegorna också kämpar är det lättare att lyfta att man tycker att det är för mycket.
Sänk ribban
För att ta steget mot en mer hållbar vardag, sänk ribban. Inte bara generellt för att minska stressen, utan även för de förändringar som kan hjälpa dig i längden.
– En jättestor förändring känns svårt att överkomma, det känns som att bestiga ett berg. Fundera över vilka små, genomförbara ändringar du kan göra, för att få det en procent bättre. Varje gång du gör en liten förändring så ökar ditt självförtroende. Då bygger du upp en minnesbank av att du kan göra förändringar.
Maria lyfter också vikten av att alltid ha sitt ”varför” klart för sig. Varför är det viktigt för dig? Varför behöver du den här gränsen? Hur mår du när du har gränsen och hur mår du när du inte har gränsen? Ditt "varför" är din motivation de dagar det känns tyngre, påminner Maria.
Trots att vi pratar så mycket om vikten av mänsklig hållbarhet är det tyvärr fortfarande nästan skamligt att sätta ner foten och måna om sina resurser. Eller ännu hellre – att säga att man är nöjd och inte längtar efter en utmaning i arbetslivet, vilket är otroligt dysfunktionellt, säger Maria med eftertryck i rösten.
– Att vara nöjd har vi gjort synonymt med att vi har slutat utvecklas. Men vill vi då att folk konstant ska vara missnöjda för att det är så vi ser på utveckling? Vi lägger upp målvärdet att vara nöjd, men när du känner dig nöjd, då straffar vi dig för då vill du inte utvecklas mer. Det är samma med avstämningar, vi vill egentligen inte höra att arbetsbelastningen är inom kontroll och hanterbar. Då lägger vi genast på mer arbetsuppgifter för då har vi utrymme för mer.
Vad är good enough då?
Sätt good enough på en hälsosam nivå. De som överpresterar tenderar att ha en good enough-nivå som är högt över vad som är realistiskt. Sätt dig ner med din chef och fråga: ”När har jag gjort ett bra jobb? Vad är det då jag ska ha levererat?” Har man den nivån klar, då ser man också när man rör sig inom eller utanför det ohälsosamma.
Fundera över när skulle du tycka att din vän har gjort ett bra jobb i den här positionen? Och sedan bocka av, vad av det gör du faktiskt redan?
Maria jämför vårt vardagstempo med upplägget hos idrottare. De tränar hårt, men prioriterar sedan också att vila för att inte slita ut sig, medan vi avklarar en sak och sen fullföljer vi det med en ny sak. Det sliter ut hjärnan så att vi blir hjärntrötta och egentligen inte orkar ta in någonting alls, men vi fortsätter ändå att mata hjärnan.
Är sex timmars arbetsdag lösningen?
En lösning som många sätter sitt hopp till för mer harmoni och tid att leva är sex timmars arbetsdag. Maria ser både för- och nackdelar med det upplägget eftersom risken är att många förväntas göra samma mängd jobb på färre timmar, vilket i värsta fall kan leda till ännu mer stress.
– Jag tror mer på fyra dagars arbetsvecka än på sex timmar per dag. Den där extra dagen gör otroligt mycket för folk mentalt. Det gör nästan så att man kan vara mer produktiv de andra fyra dagarna.
För just olika former av vila är en av de saker vi kan göra som mest gynnar vårt välmående – men också våra prestationer, påminner Maria.
– Just nu ser vi vila som att vi är lata. Du är inte lat för att du vill vila – fundera istället på varför du behöver vila och se på vila som en aktivitet där du producerar energi till dig själv.
Foto: TT