Varför är inte jag glad – som har det så bra? Experten svarar
Uppdaterad mars 2021.
Att vara lätt nedstämd i perioder är vanligt. Ofta börjar man fundera över varför man känner som man gör, och blir stressad när man inte hittar någon yttre orsak: ”Varför kan jag inte vara glad, jag som har det så bra?”
Då kan det hjälpa att tänka på faktumet att det är helt normalt att känna sig ur fas i perioder. Och att det inte per automatik betyder att något är fel – eller att vi för den delen känner ”fel”.
– Vi lever i en kultur där vi pratar ganska öppet om psykiska sjukdomar och mentalt mående. Samtidigt finns en föreställning om att det normala är att alltid vara på gång och energirik. Men så ser ju inte livet ut, säger Liria Ortiz som är legitimerad psykolog och författare.
Ibland är vi helt enkelt lite nere. Har vi då en tanke om att vi bara är som man ”ska” när vi är uppåt, ligger det nära till hands att känna att man är onormal när man inte mår riktigt bra.
– Det enda som händer då är att vi blir stressade. Och försöker tvinga fram energi och glädje. Men det går inte att pressa fram känslor. Det enda som ofta händer är att man mår ännu sämre, eftersom stressnivån ökar.
Hur ska man hantera ledsna känslor?
– Det bästa för en själv är om man kan acceptera att just nu är det så här. Och låta alla känslor som finns får vara där. Kom ihåg att det inte betyder att du alltid kommer att känna så här. Därför behöver du inte bli rädd. Fråga dig själv om det finns något du kan göra för att ta hand om dig själv medan du är ledsen.
Då får du ett annat fokus, där du visar självmedkänsla och tröstar dig själv, vilket har en lugnande effekt. Du kanske behöver vila? Få vara lite mer med bara dig själv? Eller med din familj, dina barn? Kanske du behöver mer sömn? Vara utomhus lite mer varje dag, i dagsljus?
– Ofta är det ganska enkla åthävor som behövs för att vi ska känna oss lite lättare igen. Det viktiga är att låta det som är just nu få vara där. Då skickas lugn- och ro-signaler till hjärnan. Och vi märker ofta att vi får en ny känsla efter en stund. Känslor kommer och går. Man behöver inte alltid lägga så stor vikt vid dem.
Finns det alltid en orsak till att vi mår dåligt?
– Nej, jag brukar avråda ifrån att alltid försöka ta reda på eventuella orsaker. Ibland vet man med säkerhet varför man mår som man gör. Då har orsakstankarna ett värde, eftersom tryggheten i att veta kan hjälpa hjärnan att sluta grubbla och älta. Man får ett avslut. Men annars kan sökandet efter en orsak faktiskt resultera i ännu mer grubblande – som gör att man mår ännu sämre.
Ofta finns ingen direkt anledning. Och kan vi vara mer närvarande i det som är lättar ofta nedstämdheten snabbare.
Svar 1: Du behöver ny mening i livet
Liria Ortiz har märkt att det är vanligare att känna tomhet, trots att allt är bra runtomkring en, i vissa livssituationer.
– En sådan är när man uppnått flera stora yttre mål i livet, som ett stabilt förhållande, barn, bra boende och jobb. Allt fungerar. Samtidigt är man van vid att alltid sträva mot olika mål. Så hur ska man förhålla sig till tillvaron nu, när man uppnått allt?
Ofta infinner sig en tomhetskänsla: Jaha, vad händer nu? Blir det inget mer än det här? Den där glädjen man tidigare tänkt skulle infinna sig kommer inte. I stället känns allt händelselöst och grått.
Existentiella livskriser är egentligen logiska. Har du hört talas om Maslows behovstrappa? Förenklat är det en teori som handlar om hur vi människor generellt påverkas av att få olika typer av behov uppfyllda. Våra fysiska behov, som mat och sömn, är grundläggande. Därefter kommer trygghet, kärlek, självhävdelse och självförverkligande – i nämnd ordningsföljd.
Kort sagt: Ju fler av våra mer grundläggande behov vi får tillgodosedda, desto mer fokuserar vi på mer existentiella behov, som meningen med livet.
– Många av oss har strävat efter yttre mål i livet, men är relativt otränade i att förhålla oss till vårt inre. Ofta är det genom livskriser som vi börjar fokusera på mer inre mål, vi skiftar fokus. Och innan vi hittat en ny mening i livet, som inte bygger lika mycket på yttre mål som vi vant oss vid, känns det ofta tomt under en period. Det är en del i utvecklingsprocessen.
Svar 2: Du behöver mer återhämtning
En annan vanlig orsak till att vi känner oss oglada är att vi varit uppvarvade för länge – att vi inte gett oss tillräckligt med återhämtning.
– Även om man älskar sin familj, aktiviteter, att umgås med andra och sitt jobb, så kan det bli för mycket uppvarvning för hjärnan – om man inte också ger sig själv stunder där man bara är, där man gör något bara för att det är njutningsfullt eller kul. När vi får för lite återhämtning mår vi inte bra. Hur härlig familj eller roligt jobb vi än har.
När man pratar om egentid och återhämtning kan det vara svårt att greppa vad det egentligen innebär. Och hur ska man ha tid?
– Men det handlar ofta inte om tidskrävande aktiviteter, som att åka på spa eller börja på yoga. Utan det är de små pauserna, flera gånger om dagen, som är de allra viktigaste: att låta blicken vila på en vacker tavla en stund, titta ut genom fönstret, ta några djupa andetag när man är på toa, ge sig tid att strosa lite i en klädaffär, ta en promenad på lunchen och så vidare.
Fråga dig: Vad är glädje för dig? Vad behöver du just nu?
– Vi behöver aktivt prioritera återhämtning.
Svar 3: Du behöver få syn på det positiva
Ofta fokuserar vi människor på sådant vi inte tycker funkar i tillvaron, på allt som fattas oss. Det är helt normalt, våra hjärnor är programmerade så. Därför behöver vi aktivt träna på att uppmärksamma allt som funkar, allt vi har. Då blir vi nämligen lyckligare, visar en mängd studier.
– Att kunna känna tacksamhet är en effektiv ”metod” för att hjälpa sig själv att må bättre. Då blir vi mer uppmärksamma på bra och vackra saker i vår vardag, vilket i sin tur gör att aktiviteten i hjärnans trygghetscentrum ökar.
”Men jag har inget att vara tacksam över” får Liria Ortiz ibland höra av klienter.
– Då ger jag rådet att ta bort sådant vi tar för givet under ett par dagar, som att få äta sig mätt, duscha med varmt vatten och umgås med människor vi tycker om. De flesta brukar inse att de trots allt har väldigt mycket att känna tacksamhet för.
Foto: Thinkstock
Därför är milleniegenerationen så olycklig
Läs också: Därför är milleniegenerationen så olycklig