Kramas med främlingar och må bättre – så funkar ett "cuddle party"

På golvet ligger madrasser och färgglada kuddar, i ena hörnet står det te-termosar och i fönstren ut mot vattnet glimrar tända ljus. I cuddle party-rummet råder lugn och tystnad – i min kropp bankar och fladdrar det desto mer. Snart ska femton andra mer eller mindre kramsugna deltagare ta plats bredvid mig på madrasserna.

– Cuddle parties är inte bara för de som bor ensamma eller som inte får så mycket fysisk närhet i vardagen, det är också par som kommer hit. Det kan handla om att man har ett närhetsbehov, men också att man inte tycker om beröring. Kanske vill man lära känna sin kropp bättre eller våga uttrycka sina behov, säger Sofia Kreissl, kropps- och samtalsterapeut, som har ordnat cuddle parties i Stockholm i sex års tid.

Närhet har bra hälsoeffekter

Vad gäller fysisk närhet är forskarna ense – beröring har många goda effekter på vår hälsa och bidrar till att vi skapar relationer till andra. Men att gosa med ett gäng okända personer känns kanske inte självklart för alla.

– Många tycker det är okej att hoppa i säng på första dejten, men tycker det är jättekonstigt att gå på ett cuddle party, konstaterar Sofia Kreissl krasst och fortsätter:

– Jag tror att vi skulle vara lyckligare och bättre på att navigera genom livet om vi började upptäcka kroppen mer. Att kunna sätta gränser, ta kontroll över sin kropp och känna sig trygg i den är ovärderligt.

Deltagarna droppar in och sittandes i en cirkel kastar vi runt ett vitt litet gosedjur för att presentera oss. Det fnissas när mjukdjuret håller på att få sig ett ofrivilligt dopp i någons te-mugg. När Sofia Kreissl undrar varför vi är här svarar flera att de råkade ramla över eventet och blev nyfikna. Någon berättar att hen saknar kroppskontakt, en annan att det blivit allt svårare att ta emot beröring. ”Det kan bli rörigt med beröring”, konstaterar en annan.

Ja, att kommunicera om beröring, intimitet och sex kan kännas knepigt.

– Kommunikation är förutsättningen för att beröringen ska bli trevlig. Kommunikation sker också fysiskt, genom att man lägger märke till vad andra kroppar säger. Och då behöver vi sakta in och verkligen ta in den andra personen, säger Sofia Kreissl.

Samtyckeshjulet är grunden

Ett cuddle party baseras på det så kallade samtyckeshjulet som handlar om två frågor: ”Vem gör?” och ”Vem är det för?”. Inom ramarna för samtyckeshjulet kan man ta emot, serva, ta för sig och tillåta.

– Det handlar om att våga be om det man vill ha, känna in vad man vill, göra överenskommelser och att lära sig att säga nej. Ordet nej är det viktigaste som finns för att våga vara intim, säger Sofia Kreissl.

Hon lyfter fram att vi har en förmåga att uttrycka oss väldigt indirekt. Vi säger hellre ”Vad skulle du tycka om att gå på bio?” än det mer direkta ”Jag vill gå på bio”.

– Det kan leda till ganska mycket missförstånd, speciellt när det kommer till intimitet och sex. Man behöver inte gå runt och säga ”jag vill, jag vill, jag vill” men jag tror det kan vara bra att träna på att säga vad man faktiskt vill och inte maskera sitt språk.

Vi parar ihop oss två och två, sätter oss mitt emot varandra och får av Sofia Kreissl i uppgift att svara nej på varandras frågor. ”Får jag smeka dig på armen?”, frågar mannen mitt emot mig. ”Nej”, svarar jag utan omsvep. När det sedan är min tur att fråga så får jag varken lägga en hand på hans knä, känna på hans tröja eller hålla hans hand. Vi säger tack till varandra efter varje ”nej”, ett tack för att vi är tydliga mot varandra. Det känns skönt att säga nej. Ofta är jag nog lite för snabb på att svara ja – som när chefen frågade om jag ville kramas med ett gäng främlingar och skriva om det.

I nästa övning byter vi partner och nu ska vi i stället svara ja på varandras frågor, utan att faktiskt röra vid varandra. Jag får åtta ”ja” på mina åtta frågor, men tre av ja-svaren – säkert fler – gissar jag i själva verket är ett ”nej”.

"Tystnad är också ett nej"

Vår sista uppgift är att svara ja eller nej beroende på vad vi faktiskt känner för, fortfarande utan att röra vid varandra.

– Ett kanske är ett nej. Tystnad är också ett nej. Och ni har alltid rätt att ombestämma er, påminner Sofia Kreissl från ena sidan av rummet.

Trots det blir jag lite stressad och låter ett ”ja” sippra fram på ett par av min partners frågor, fastän det känns tveksamt i kroppen. Det känns intimt och ovant att sitta mitt emot en okänd person på det här sättet.

Efteråt beskriver en deltagare hur övningen kändes: ”Det är läskigt att svara ja på grund av att man blottar sig själv och vad man vill. Samtidigt kan det vara svårt att säga nej för att det känns som att man sårar den andra”. Många av oss nickar instämmande.

När kramade du någon senast?

Så påverkas vi av kramar – enligt fyra nya studier

Nu är det dags att gosa

Med en timme kvar av ”partyt” har det blivit dags för fritt cuddle. Två personer ombeds lägga sig ned på madrasserna och snart har det av ren dominoeffekt bildats en samling på golvet. Ett gäng skedar, någon får ryggmassage och en annan blir struken i håret. Några letar sig tillbaka till te-hörnan.

Jag håller mig vid sidan av en stund, inte riktigt redo att dyka in i myshögen. En kvinna undrar om hon får lägga en hand på mitt knä och blir förvånad över materialet på mina byxor. Jag vet inte om det har med den begynnande huvudvärken att göra eller med den trygga och lugna stämningen, men jag lägger mig ner på en kudde och blundar en stund. När jag ligger där svarar jag ja på att ta en hand i min. Den är stor, fårad och lagom varm. Jag vet inte vem den tillhör – och det känns ganska fint?

Efter ett tag tackar jag och drar tillbaka handen. En kvinna frågar om hon får lägga sig bredvid mig och jag hör mig själv säga: ”Ja, vill du ligga på min arm?”. Hennes hår kittlar mig i ansiktet när hon lägger sig till rätta i min famn.

Stora sked, det är jag sällan. Och när jag går hem genom den blåsiga höstkvällen känner jag mig varm av både kramar och mänskliga möten.

4 frågor till beröringsforskaren
.

Vad händer i kroppen när vi blir vidrörda?

– Hela vår hud är packad med små nervtrådar, som vi kallar CT-trådar, som registrerar all beröring. De är otroligt känsliga och svarar även på väldigt, väldigt lätt beröring. De signalerar bäst när en beröring är tempererad, alltså av hudtemperatur. Nervsignalerna går sedan upp till de delar av hjärnan som har hand om vårt känsloliv. Vi har alltså ett komplett nervsystem som signalerar att vi ska koppla ihop oss och bilda relationer med andra människor, säger Helena Backlund Wasling, docent i fysiologi på Sahlgrenska Universitetsjukhuset.

Vad blir effekterna?

– Nervtrådarna är inte ensamt skyldiga för all beröringssignalering, även det hormonella systemet aktiveras när vi blir vidrörda, bland annat genom att frisätta oxytocin. Det hormonet tror man också har stor betydelse för vår förmåga att bilda relationer med andra personer. Vi vet också att beröring fungerar effektivt som smärtlindring. Sedan har vi rent fysiologiska effekter av beröring; Blodtrycket sänks och pulsen går ner. Stresshormonet kortisol verkar också gå ner när man blir struken över kroppen av en annan människa, förutsatt att det är en beröring som är accepterad av båda personer.

Vad händer om beröringen är ovälkommen?

– Beröringen blir ett hot, någonting vi vill dra oss undan, en form av stressreaktion. Nervtrådarna beter sig dock likadant, de skickar identiska nervsignaler upp till hjärnan, oberoende av om det är en snuskgubbe på tunnelbanan eller om det är din pojkvän som rör vid dig. Det är sedan upp till hjärnan att tolka signalerna, och hur hjärnan tolkar dem beror på många olika saker, till exempel i vilket sammanhang beröringen sker.

Varför är närhet viktigt för oss?

– Närhet är livsavgörande. Vi behöver få leva ut som sociala varelser och vara en del av en gemenskap. Det är essensen av att vara människa. Och beröringen är det grundläggande i livet som skapar en samhörighet med andra. Huden är helt packad av de här små nervtrådarna, vi är helt enkelt skapade för att ta i varandra. Och ändå gör vi det så lite. Även den vardagliga, lilla beröringen har väldigt goda effekter för oss som sociala grupper, Helena Backlund Wasling, docent i fysiologi.

Foto: Emelie Isacsson

Efter reklamen: Gör ingenting i 20 sekunder – ta en paus