Fråga relationsexperten Relationstips Sexliv Sexleksaker Vänskap Singellivet

Emily, 31: Därför hjälper det mig att andra säger till mina barn

05 nov, 2024
Barn som bråkar i en sandlåda.
Foto:TT
Brukar du säga till andras barn när de gör något tokigt? Fyrabarnsmamman Emily Braun, 31, menar att det finns många positiva saker med att någon annan ibland lägger sig i.
– Jag tycker det är viktigt att mina barn vet att andra också reagerar när de gör fel, säger hon.
För att spara den här artiklen måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto kostnadsfritt
Annons
Psykoterapeuten: 5 kännetecken för en sund familjBrand logo
Psykoterapeuten: 5 kännetecken för en sund familj

Att säga till någons annans barn kan upplevas som jobbigt. Du kanske känner att det inte är läge att lägga sig i någon annans föräldraskap, för alla gör ju så gott de kan. Men att säga till ett barn som exempelvis gör saker som kan vara farligt är inte alls fel, snarare tvärtom.

Emily Braun, 31, är mamma till fyra barn i olika åldrar. Hon menar att det finns en fördel med att någon annan ibland säger till hennes barn.

– Jag tycker det är viktigt att mina barn vet att andra också reagerar när de gör fel, säger Emily.

LÄS OCKSÅ: Föreläsaren: Perfektionskrav på föräldrar är inte produktivt

Emily Braun: Har inga problem med att andra vuxna säger till mina barn

Hemma hos fyrabarnsmamman Emily Braun, 31, är det full fart. Med fyra barn i olika åldrar är det många åsikter och viljor, något som ibland kan bli en rejäl utmaning.

Annons

När dagarna känns extra utmanande går Emily gärna till lekparken med de små barnen så att de ska få springa av sig. Det är fint att se att hon har hittat ett knep som gör livet som småbarnsförälder lite lättare – för visst kan det kännas svårt ibland.

Under sina tolv år som mamma har Emily varit med om mycket, och det som hon ser som sin största vinst är att hon vuxit i sin roll som förälder.

Emily Braun

Ålder: 31

Familj: Maken Henrik, 37 och barnen Joey, 12, Jackson, 6, James, 4 och Decibell, 1.

Bor: Varberg

– Jag fick mitt första barn när jag var väldigt ung. Vid den tiden var jag rädd för att tillrättavisa mitt eget barn offentligt.

Men med tiden har hon blivit säkrare och idag har hon inga problem med att varken säga till sina egna barn om de gör något fel i exempelvis lekparken – eller låta någon annan för den delen göra det.

– Ingen har ögon i nacken, trots att det så klart hade varit praktiskt. Är det någon annan vuxen som ser när mina barn gör något fel, som jag själv missar får han eller hon självklart säga ifrån och göra mig uppmärksam på det.

Annons
Psykologen: Två sätt att bli mer jämställda hemma

Varför känner du så, tror du?

– Jag tycker det är viktigt att mina barn vet att andra också reagerar när de gör fel, det är viktigt att barn lär sig att respektera och lyssna på andra vuxna.

– Har man som jag mer än ett barn att se efter på lekplatsen är det inte många stunder de leker på exakt samma plats.

Emily menar att oftast när det händer handlar det om rätt så ”små” situationer, som exempel när något av hennes barn kastar sand i sandlådan.

Hur reagerade barnen när någon annan än du säger till?

– Jag skulle nog säga att de hajar till, lite skamset.

Fördelar med att någon annan säger till

Barn blir tillsagda av sina föräldrar varje dag, och Emily tror att den största fördelen med att någon annan gör det är att barnet antagligen reagerar betydligt mer och antagligen lyssnar på ett annat sätt.

Men visst finns det situationer när det kanske inte riktigt är läge att gå in och tillrättavisa någon annans barn. Emily berättar:

Annons

– Om det inte är något som pågår och påverkar omgivningen kanske det är bättre att tipsa föräldrarna om vad som hänt så de kan ta diskussionen själva med sitt eller sina barn.

Emily berättar om en situation som hade kunnat gå till på ett annorlunda sätt.

– När min äldsta var i sju-åtta års åldern och gick ut med soppåsen åt oss, hade han fuskat och lagt den intill en grannes trädgård. Fåglarna hade spridit ut allt som låg i påsen. Då kom en annan (inte grannen) och skällde på både oss och sonen trots att vi var helt ovetande vad som hade hänt.

– I en sådan situation känns det ju helt orimligt att göra något annat än att bara knacka på och tala om vad som hänt så föräldrarna kan hjälpa sitt barn att rätta till det som blivit tokigt.

Hur tycker du att man, som vuxen bredvid, ska tänka när man ser att ett annat barn gör något tokigt?

– Ibland behövs det inte mycket för att tala om för ett barn att något är tokigt, många gånger är de ju fullt medvetna om det bara att impulserna tagit över och de behöver en liten påminnelse. Gyllene regeln tänker jag, som man vill att andra ska vara mot ens barn ska man vara mot andras barn.

Annons

Att Emily funderat på det här märks. För henne är det inte en så stor grej ifall någon väljer att hoppa in, så länge tillsägningen är på en rimlig nivå.

Skulle du säga att det till och med ibland kan hjälpa dig att andra vuxna säger till dina barn?

– Självklart! Att en annan vuxen säger ifrån då och då tror jag bara är positivt. Jag vill i alla fall tro att det ger mer effekt och känns mindre intressant för barnet att fortsätta göra det där lilla buset, eller vad det nu kan vara, när någon annan än jag säger till.

LÄS OCKSÅ: Experten: Så får du en bättre relation till dina föräldrar

Annons