Vem sköter känslokneget hemma hos dig?

Efter reklamen: Svårt att kommunicera? 5 tips på effektiva lösningar för dig och din partner

Ibland vill du bara ha en kram, eller hur? Eller bli lyssnad på. Inte halvhjärtat, utan äkta och på riktigt. Du vill känna att din partner finns där för dig, oavsett om det krisar på jobbet eller är jobbigt med svärmor.

Det här känslomässiga engagemanget vi ger varandra i en relation benämns ibland som det känslomässiga arbetet. Att kalla det för arbete är kanske inte så tokigt. Långa lyckliga äktenskap eller förhållanden kommer inte av sig självt, det har med största säkerhet krävts rätt mycket hårt jobb för att få det att fungera. Och för att få det att fortsätta fungera.

– Det här begreppet är ganska vagt, själv brukar jag kalla det för relationsarbete. Om vi lever i en relation tillsammans med en annan person så är det viktigt att vi frågar, lyssnar och bryr oss om hur den andra personen mår. Det är ett ansvar vi har för varandra. Vi kan aldrig ansvara för någon annans känslor, men vi kan ta ansvar för vårt eget beteende genom att visa omtanke om andra, säger psykologen Sandra Lindström. Hon har även skrivit en bok i ämnet: "Jämställd vardag."

Det känslomässiga arbetet handlar med andra ord mycket om att hantera känslor och att underhålla och driva relationen framåt. ”Aha, prata känslor”, tänker du – ”det här är vi kvinnor bra på och männen betydligt sämre”. Men stämmer det egentligen, vi kanske bara tror att kvinnor är bra på det?

Skillnad mellan män och kvinnor

– Ja, det här är absolut en könsfråga. Vi påverkas på olika sätt genom hela livet. Flickor har sedan länge uppfostras till att visa och prata om känslor, att lyssna, trösta och stötta. Medan pojkar av tradition uppfostras till att vara självständiga, värna om sina egna gränser och inte visa sig svaga. Men om det är något som inte känns bra i en relation – då måste vi prata om det istället för att gå i väg och tjura. Det är en miniminivå i relationsarbetet.

Samtidigt handlar inte allt om att kunna prata, menar Sandra. Det finns även andra sätt att visa omtanke. Det kan handla om fysisk närhet och att ha varandras rygg i vardagen. Det är viktigt att förstå att allt inte behöver vara verbalt. Vi kan vara olika, huvudsaken är att vi förstår varandra.

– Vi tenderar lätt att falla in i könsnormativa mönster men många kvinnor kan behöva tänka på att deras partner visar omtanke på ett annat sätt. Samtidigt behöver männen lära sig att kommunicera och ta ansvar för sina känslor. Att det känslomässiga arbetet är ojämställt är inte bara en kvinnofälla, det är en människofälla. Vi vet att det till exempel är en friskfaktor att inte bara fokusera på jobb och pengar. Män som ägnar mer tid åt relationer och barn, och inte bara ser sig som familjeförsörjare, uppger en högre psykisk hälsa än andra män, säger Sandra och fortsätter:

– Det finns bara vinster och positiva saker att vinna genom att vi tar hänsyn till andra människors behov. Vi måste uppvärdera relationsarbetet – det är kittet som håller oss människor samman. Att vi bryr oss om varandra är ett känslomässigt skydd mot psykisk ohälsa. Vi mår bra av att bry oss om andra människor.

Att vara familjens projektledare

Men det är inte bara att prata och lyssna som hör till relationsarbetet. Det handlar också om att hitta på mysiga saker tillsammans. Att visa omtanke är också att vi hjälps åt med göromålen hemma. Hur får vi vardagen i vårt hushåll att fungera smidigt? Vem är det som nattar barnen? Vem är det som håller koll på alla födelsedagar och fixar barnens matsäck?

– Det är ofta kvinnan som inte bara pysslar om den känslomässiga relationen utan också blir familjens projektledare. Det tar väldigt mycket mer kraft och energi att planera och se till att saker och ting blir fixat, än att bara få en uppgift, och sedan göra den, säger Sandra Lindström.

Frågan vi alla behöver ställa oss

Vill ni leva jämställt? Här är 8 misstag ni antagligen gör ändå

Vad händer om jag känner mig ensam i relationsarbetet?

– När två vuxna lever tillsammans måste grundantagandet vara att det är självklart delat ansvar, både vad gäller relationen och rent praktiska saker som måste genomföras. Att ständigt vara den som ger mer i en relation är såklart en sorg. I förlängningen kan det skapa stress, irritation och konflikter. Något skaver, kanske utan att du riktigt förstår vad det är.

Många gånger bråkar vi över småsaker. Kan du irritera dig på att toalocket aldrig fälls ner? Eller att kaffekopparna hamnar på fel ställe i diskmaskinen? Ja, då kanske det är något annat som är problemet. Det kanske är den där avsaknaden av en omtänksam kram. Det kanske är den där jobbiga känslan att hela ansvaret på er relation ligger hos dig.

– Därför måste vi lära oss att skilja på sakfrågor och känslomässiga dilemman. När det gäller sakfrågor bör vi förtydliga och organisera vardagen så den blir rättvis. Det emotionella handlar om att ge varandra kärlek, omtanke och närhet.

Är den yngre generationen män bättre på det här?

– Absolut inte! Det är en myt att yngre män skulle ha lättare för att till exempel prata om känslor. Det är givetvis individuellt. Och det är lätt att tänka på den äldre mannen som den där stereotypa bilden av en tyst man som drar sig undan och aldrig pratar. Men man mognar med erfarenheter och där kan äldre män ha utvecklat ett större ansvarstagande och förmåga till kommunikation.

När blir detta ett tillräckligt stort problem för att lämna en relation?

– Vi måste förstå att relationer inte pågår för sig självt, att de inte är eviga. Och det är aldrig för sent att ge upp. Du måste ställa dig några frågor som: ”År det så här jag vill ha det? Är det värt det?” Det är jätteviktigt att du är ärlig mot dig själv. Det finns en hel del varningstecken att vara uppmärksam på.