Läsarberättelse: Min pojkvän hamnade i fängelse
Det var ett sådant där tillfälligt möte som förändrade mitt liv. Först trodde jag att det var något positivt. Sedan kändes det som om jag hamnat mitt i en mardröm. I dag vill jag tro att jag lärde mig något av det som hände…
Det var lite ”bad boy” över Ossians utstrålning, men jag tyckte att det var spännande och lite sexigt. Jag trodde att han var skötsam och hade ingen aning om att det bakom ytan fanns en kriminell och känslokall person.
Träffade kompisar – och var otrogen
Ossian pratade om barn, men jag ville vänta. Det är jag oerhört tacksam för i dag. Ossian var inte en bra pojkvän och han hade blivit en ännu sämre pappa. Personer som saknar empati ska inte ha barn.
Han stack ofta ut med sina kompisar. De körde mc, motocross eller satt i någon stuga och drack öl. Då fick inga flickvänner vara med. Senare fick jag veta varför. Det där var tillfällen då de träffade andra tjejer. Hur många gånger Ossian var otrogen kommer jag aldrig att få veta, men att han inte var trogen, det är jag säker på.
Vi hade bara varit tillsammans i åtta månader när han togs av polisen. Jag fick först inget veta. När han inte kom hem den kvällen ringde jag hans mobil, men fick inget svar. Mitt i natten ringde en av hans kompisars flickvänner och var förtvivlad. Hon berättade att Ossian, hennes pojkvän och ytterligare några killar satt i förvar hos polisen, men hon hade inte fått omständigheterna riktigt klara för sig. Hon trodde att det handlade om någon misshandel.
Tappade fotfästet när jag fick höra om deras brott
Först trodde jag att det rörde sig om något ”vanligt” krogslagsmål. Jag visste att Ossian hade temperament och lätt tände till om han blev provocerad. När jag fick veta den verkliga anklagelsen blev jag chockad. Det påstods att de hade brutit sig in i ett garage för att stjäla en bil, blivit konfronterade av den äldre ägaren och då misshandlat honom brutalt. Det kunde väl inte stämma?
Marken gungade till under mina fötter och jag fick en otäck känsla av att plötsligt ha hamnat i en mardröm. Det var en känsla som bara växte sig allt starkare. Ossian och hans vänner häktades och det väcktes åtal. Jag var med på rättegången. Där fick jag veta vad som hade hänt och det var ännu värre än jag trott. Det var brutalt, rått, vidrigt.
Men när jag såg på Ossian visade han inga känslor över huvud taget. Han verkade likgiltig. Det var uppenbart att han inte brydde sig det minsta om offret. Han kände varken empati eller ånger. Det var då det gick upp för mig att jag hade blivit kär i ett riktigt monster.
Lämnade pojkvännen och hans kriminella liv
Jag gick från att vara lycklig till att vara rädd. Jag gjorde slut med Ossian, men levde sedan med rädsla för hämnd. När han kom ut ur fängelset var jag rädd för att han skulle söka upp mig, men det gjorde han tack och lov aldrig. Det här är ganska många år sedan nu. Det tog lite tid att reparera tilliten och våga lita på både andra och mitt eget omdöme igen.
Ett bra tag efteråt levde jag med självförakt för att jag hade låtit mig luras så. I dag är jag gift och har barn. Kanske gjorde mina erfarenheter med Ossian att jag kunde välja rätt när det verkligen gällde. Min man är en helt annan sorts människa än Ossian var.
/ Miriam
LÄS MER
Läsarberättelse: Jag växte upp med en alkoholiserad pappa