Psykologen: "Oroa dig inte för antalet förskoletimmar"
– Bättre att jobba klart för att sedan kunna vara den förälder man egentligen vill vara, säger hon.
De flesta föräldrar har nog känt stinget av dåligt samvete när vi kommer till förskolan och vårt barn är en av de sista kvar, eller kanske rent av den allra sista. Trots att allt verkar toppen, alla är glada och barnet knappt vill gå hem ligger den där som en blöt filt – känslan av att vi borde varit där tidigare ändå. Vad tänker pedagogerna egentligen? Och hur får alla andra ihop det?
En som gärna ifrågasätter det som verkar vara en allmän uppfattning av både småbarnsföräldrar själva och samhället i övrigt – att det alltid är bättre för samtliga om barnet går kortare dagar på förskolan – är Katarina Karringer. Hon är småbarnsmamma och träffar många andra småbarnsföräldrar i sitt jobb som psykolog och grundare av föräldra-appen Plussa. Efter att ha sett hur många kämpar med att få ihop tiden och samvetet skrev hon därför ett inlägg på LinkedIn om frågan, som fick stor spridning.
– Jag tror väldigt många känner igen sig i beskrivningen och ambitionen att jonglera alla möjliga delar av livet samtidigt, men att vi kanske egentligen skulle må bättre av att fokusera på var sak för sig, säger Katarina Karringer.
Höga förväntningar ger skuldkänslor
Hon tror att många föräldrar har föreställningar om "det perfekta föräldraskapet" som inte alltid lirar med verkligheten.
– Vi tänker ofta att vi ska prioritera tid med barnen över allt annat i livet. Att hämta senare på förskolan kan då kännas som att man inte uppfyller förväntan om ett gott föräldraskap, vilket kan resultera i skuldkänslor.
Men barn mår bra av att ha föräldrar som mår bra, anser hon, och därför är det viktigt att även ge utrymme för egna behov som förälder, som arbete, utveckling, återhämtning, relationer och egentid.
– Då har vi bättre förutsättningar att kunna vara den energirika, glada och närvarande förälder vi vill vara, när vi är tillsammans med våra barn.
Det behöver inte vara synd om barnet som blir hämtat sist, menar hon, eftersom att det inte är antalet timmar på förskolan som avgör hur barnet mår.
– Det är en kombination av andra faktorer, till exempel barnets ålder och personlighet, miljön och kvaliteten på förskolan och hur barnet har det i sin hemmiljö. För att utvärdera är det bra att följa och vara lyhörd för hur barnet verkar trivas och må, samt ha en öppen dialog med förskolepersonalen, säger Katarina Karringer.
Onödigt att jämföra sig med andra
Förskolan är en plats där barnet kan leka, lära, bygga relationer, vara kreativ och utveckla ditt självförtroende och självständighet. En sådan palett av möjligheter kan vi föräldrar inte alltid erbjuda hemma. Eftermiddagarna på förskolan brukar också vara lugnare och personalen kan ha större möjlighet att göra individuella anpassningar för att tillgodose varje barns behov och intressen.
– Fokusera på de fördelar som förskolan ger ditt barn, snarare än att oroa dig för antalet timmar eller hur andra familjer gör, säger hon och fortsätter:
– Att hämta senare passar vissa barn och familjer bättre än andra. Det viktigaste är att göra så som fungerar bäst för sitt barn, sin hälsa och sin familjesituation. Eftersom vi inte ser helheten av varandras liv är det svårt och onödigt att jämföra oss med varandra, säger hon.
Kan fokusera på barnen hemma
Katarina, som är egenföretagare, har sina barn på 3,5 och 6 år på förskolan mellan klockan 9 och 16.30. Då hinner hon och hennes man med sina jobb utan att behöva stressa till förskolan.
– Om barnen är bland de sista att hämtas så lägger jag inte någon värdering i det så länge mina barn trivs, mår bra och jag kan fokusera helhjärtat på dem när vi kommer hem. Jag får mer dåligt samvete i de stunder då jag är med barnen och känner att jag inte kan vara mentalt närvarande på grund av stress, multitasking eller andra distraktioner.
Skyhög press på mammor
Katarina Karringer har genom sitt arbete märkt hur den skyhöga pressen på föräldrar i dag i hög grad påverkar vårt mående – och i förlängningen våra barn. Sjukskrivningarna för stressrelaterad ohälsa har ökat med 25 procent de senaste fem åren.
– Kvinnor, som ofta drar det största lasset hemma, löper dubbelt så hög risk som män att bli sjukskrivna för psykisk ohälsa, och värst drabbade är mammor i åldern 30–39 år. Inlägget på LinkedIn var en påminnelse om att inte lägga ytterligare press på oss själva som föräldrar. Vi gör redan så gott vi kan och mer därtill. Det är också en hyllning till alla förskolepedagoger och den fantastiska möjlighet vi har i Sverige, som gör att båda föräldrarna kan kombinera arbete och familjeliv.
Vi kämpar alla på, men pratar alldeles för lite om det med varandra, tycker hon.
– I stället för att ha tysta föreställningar om huruvida man själv eller andra är bra föräldrar, borde vi vara öppna och stöttande eftersom vi alla sitter i samma båt.
Foto: TT/Shutterstock, privat