Relationsakuten: Jag blir så arg för småsaker
Trafikdårar, kösmitare, egotyper. Det finns alltid någon att reta sig på. För My har vardagsilskan blivit en energitjuv – därför vill hon ha hjälp att hantera den.
My:
Det händer att jag kallar mig lilla My eftersom hon blir så arg hela tiden, morrar så att det nästan ryker ur öronen. Precis som jag. Argast blir jag i trafiken.
Nu senast när jag var ute och övningskörde med ett av mina barn. Vi skulle åka genom en rondell och jag hade fått henne att ställa sig till höger eftersom vi skulle svänga ditåt. Då kom en bilist som trängde sig förbi från vänster och nästan touchade oss. Jag sa till min dotter att jag skulle ta registreringsnumret, ta reda på vem han var och skriva ett brev och skälla ut honom. Då sa hon: ”Nej mamma, släpp det. Det gick ju bra.”
Ett annat tillfälle då jag ofta blir irriterad är i snabbköpet. För en tid sedan var det en familj som stod och snackade mitt i gången. Jag sa ”ursäkta” flera gånger, men de hörde inte. Till slut fick jag nästan putta till dem med kundvagnen för att de skulle masa sig undan.
Jag blir galen på sådan nonchalans och obetänksamhet. Jag kanske borde ha talat om att de stod i vägen, men det kändes samtidigt som att jag varken vill eller vågar ”uppfostra” andra.
För tyvärr agerar jag inte ut ilskan utan låter den stanna inombords och det gör att den växer och tar för stora proportioner. Jag får hjärtklappning, det bultar i tinningarna och susar i öronen. Sedan är det svårt att släppa ilskan – känslan hänger kvar.
Det kan leda till att arbetskompisar och familj tycker att jag är lite tjurig, fast jag egentligen är arg på andra. Så för att det inte ska märkas börjar jag förställa mig. Jag försöker verka lugn fast jag fortfarande har klumpen av irritation i magen.
Den senaste tiden har jag insett att ilskan är ett större problem för mig än jag trott – den tar så mycket energi i onödan. Jag önskar att jag fick något bra redskap så att jag kan hantera den bättre. Jag skulle verkligen vilja kunna säga ifrån på ett konstruktivt sätt när folk är obetänksamma. Men kanske är jag för konflikträdd?
Psykologen svarar:
Försök få annat utlopp för ilskan!
Det är trots allt tur att vi har vår ilska. Den är nämligen den allra bästa drivkraften för att förändra saker här i världen. Människor som inte är det minsta aggressiva, eller som är rädda för sin ilska, framstår ofta som ganska passiva. Så försök att se din ilska som en slumrande tillgång, som du bara inte lärt dig att dra fördel av ännu.
En viktig sak när det gäller att hantera ilska är att se till så att den får konstruktiva utlopp. Och att den inte drabbar oskyldiga. Det gäller till exempel att skilja mellan folk som faktiskt beter sig illa och folk som bara råkar stå i vägen för dina planer, men som inte menar något ont med det. Och så förstås den tredje kategorin – de som inte alls har med saken att göra, men som du vågar visa mer av dina känslor för.
När jag läser ditt brev så ser jag att du inte alltid gör de här skillnaderna. Jag tycker också att det är mycket allvarligt att nästan köra på en bil som är märkt med ”övningskörning”. Jag tror att de flesta skulle ha blivit både arga och rädda – vilket ofta är en utlösande faktor bakom ilska – i den situationen. Men att bli oproportionerligt arg bara för att andra är engagerade i ett samtal och därför inte riktigt uppmärksammar din närvaro, det tror jag bottnar i något helt annat.
Med tanke på hur höga krav du ställer på människor, och då kanske framför allt på att de ska visa hänsyn, undrar jag hur dina krav på dig själv ser ut. Hur har du blivit uppfostrad? För det är naturligt att man blir arg på andra som är nonchalanta, om man uppfostrats till att själv sätta sina egna behov åt sidan till förmån för andras. Det blir ju det enda sättet man då har att någonsin få ”kräva tillbaka” någonting för alla de uppoffringar man gjort.
Jag tror definitivt att du behöver börja få utlopp för din ilska. Det kan du få dels genom att faktiskt skriva det där brevet, eller insändaren, när någon utsatt dig och din familj för livsfara. Aggressivitet tar sig också andra uttryck än ilska, såsom till exempel självhävdelse och tävlingslusta. Så andra sätt kan vara att ge dig själv i uppdrag att vara tuff i löneförhandlingen, springa ett lopp eller bara säga nej när någon ber dig att göra något du inte vill. Förvarna också släkt och vänner om att du tänker öva på att visa ilska. Då kan du förvänta dig lite extra tålamod från dem när du prövar dig fram. När du har börjat tillämpa det här tror jag att du kommer att märka att den irrationella ilskan avtar alltmer.
Mvh Jenny Klefbom, psykolog
Av: Anki Sydegård
Foto: Mats Fogeman