Charlotta: "Löpningen hjälpte mig ur depressionen"
Julafton 2005 vändes Charlotta Lindéns tillvaro uppochner. Den man hon levt med i 20 år berättade att han träffat en annan. Mitt i de sista julbestyren innan släkten skulle komma slogs Charlottas liv i spillror.
– Jag kan fortfarande känna den där vågen som kom bakifrån, hur min puls ökade och bara vibrerade under huden. Allt kändes overkligt.
Under en av årets största familjehögtider förlorade Charlotta både sin trygghet och sin livsglädje.
– Det var som att åka ner i ett svart hål. Jag rasade i vikt och kunde inte sova. När det var som mörkast såg jag bilder framför mig på hur jag hoppade från broar. Men någonstans hade jag en inre styrka som gjorde att jag ville leva.
”Jag behövde stöd”
Hon tog sig samman och sökte hjälp, både hos en läkare och en terapeut. Där fick Charlotta hjälp att bearbeta sorgen och depressionen.
– Det kändes som om jag famlade i mörkret efter hjälp. Han som varit mitt stora stöd hade lämnat mig och jag behövde stöd av någon annan.
Samtidigt som hon började med samtalen kom Charlotta i gång med löpningen. Till en början var det för att blotta tanken på att sitta hemma gav henne ångest.
– När väggarna kröp sig på och jag inte visste vart jag skulle ta vägen sa jag till mig själv ”spring då, spring”. Det var ett sätt att bli av med rastlösheten.
Charlotta sprang så ofta hon kunde. Efter jobbet snörde hon på sig löparskorna och gav sig i väg ut, minst tre gånger i veckan.
– Det kändes otroligt bra, min kropp hade totalhavererat och nu tog jag tillbaka kontrollen. När jag sprang kände jag mig fri från allt som gjorde ont.
Bättre självförtroende
Långsamt byggdes självkänslan upp efter att ha fått sig en rejäl törn. Den positiva och starka tjej hon en gång var började komma tillbaka.
– Jag kände att jag kanske kunde tycka om mig själv igen, att jag var värd något bättre.
Före separationen var Charlotta en träningsperiodare, som så många andra. Men depressionen och livskrisen förändrade hennes syn på träning.
– I dag handlar den mer om välbefinnande. Jag har också fått en ny syn på mig själv, att jag kan så mycket mer än jag tidigare trodde.
Det första året efter separationen var ett trasigt år. Medan vännerna tjatade på Charlotta att hon skulle träffa en ny man ville hon hellre hitta sig själv.
– Det tog lång tid innan jag började må bättre. Men jag har utvecklats som människa och känner mig mer rustad mentalt för kommande kriser, säger Charlotta.
I dag har hon träffat en ny kärlek, Peter. De bor tillsammans i en villa i natursköna Saltsjö-Boo strax utanför Stockholm.
Friluftsintresset har de gemensamt. Att röra på sig har blivit ett naturligt behov, oavsett om det är ridning, styrketräning, löpning eller kajakpaddling.
– Genom depressionen har jag fått nycklar till att förstå mig själv och hur jag ska ta hand om mig själv bättre. Mitt nya liv har öppnat nya dörrar som jag inte ens visste fanns.
Text: Margaretha Eldh Foto: Thomas Carlgren