Nathalie sökte vård för ett bråck: ”Tumören hittades av en slump”

Ett gympass följt av en promenad med hunden är en start på dagen i Nathalie Bourwalls smak. Hon har alltid gillat att röra på sig och växte praktiskt taget upp i sin pappas stall. Hon har bland annat spelat fotboll och handboll, men det var när hon steg in på ett gym som hon hittade sitt rätta element.

– Jag har alltid drivits av att klå mig själv och bli mitt bästa och starkaste jag. Min syster, som är nio år äldre och bor i Stockholm, gillar också att träna och vi startade ett träningskonto på Instagram tillsammans. Vi vill peppa andra att röra på sig, och visa att det inte behöver vara så krångligt, säger Nathalie, som var i sitt livs form när sjukdomen slog till.

Efter reklamen: Här är de vanligaste formerna av cancer i Sverige

Det var dagarna före jul 2021. Nathalie var 31 år och dottern Agnes hade hunnit fylla fyra. Ett envist bråck nedanför naveln ville inte sluta bråka med Nathalie. Ett minne från en tuff förlossning där såväl svanskotan som bäckenet knäcktes.

– Bråcket buktade ut ibland och när det hamnade i kläm fick jag ont. Till slut gick jag till vårdcentralen. Sköterskan som kände på den lilla bulan sa att det mycket riktigt var ett bråck, men för säkerhets skull fick jag en prioriterad tid till röntgenavdelningen.

Anna Karolina, 48: Fick diagnosen IBS – var äggstockscancer

”Då tystnade han...”

Några dagar senare tog röntgendoktorn emot henne och bara genom att känna på knölen konstaterade han att det var ett bråck. Eftersom Nathalie ändå var där skulle de göra en ultraljudsundersökning i alla fall.

– Han visade mig alla inre organ, tog god tid på sig och berättade inlevelsefullt om deras funktion. Tills han kom till den övre buken och bukspottkörteln. Då tystnade han och jag förstod att något var fel.

Röntgenläkaren hade sett något på bukspottkörteln och när han undersökt det under tystnad fick Nathalie veta att hon hade en tumör och skulle skickas på en cancerutredning.

– Doktorn sa också att om jag var ledsen och behövde gråta ville han att jag skulle göra det medan han kunde ta hand om mig och inte i bilen på väg hem. Men jag var som i en bubbla och grät inte förrän jag satte mig bakom ratten. Då brast jag i panik och tårar. Grät okontrollerat. Skulle jag dö nu? Skulle min lilla dotter bli moderlös?

Nathalie körde de två milen hem till Boden och berättade om tumören för sin sambo, sina föräldrar och systern som bor i Stockholm.

– Alla blev förstås chockade och ledsna och mamma var den som tog det hårdast, men vi är alla personer med en positiv grundinställning. När vi gråtit tillsammans och bearbetat beskedet kopplade jag på mitt fighting mode direkt och jag bestämde mig för att ta mig igenom krisen så stark som möjligt.

Har brutit ihop vid 3-4 tillfällen

Nathalie hade aldrig hört talas om bukspottkörtelcancer. Hon googlade och fick reda på att det är en cancersort med mycket liten chans till överlevnad. Cancern upptäcks oftast när det är för sent och drabbar framför allt äldre personer. Nackdelen med att drabbas ung är att cancer växer snabbare, fördelen är att läkköttet är bättre.

– När jag berättade om sjukdomen på vårt Instagramkonto fick jag meddelanden från människor med nära släktingar som bara levt ett par veckor eller månader efter diagnosen. Det var ganska nedslående fakta, men jag bestämde mig för att inte ta ut några sorger i förskott.

Nathalie säger att hon bara brutit ihop ordentligt vid 3–4 tillfällen och det har alltid varit när hon suttit bakom ratten.

– Det är nog för att man har tid att tänka då, annars har jag hållit mig sysselsatt hela tiden. Jag tränade flera dagar i veckan, promenerade i skogen och drevs av att stärka mig inför det som komma skulle. Under träningspassen fick jag utlopp för alla känslor och efteråt känner man sig ju alltid stark och peppad.

Ovanlig tumör som drabbar unga kvinnor

Buken undersöktes med magnetkamera och det togs vävnadsprov från tumören vid flera tillfällen, eftersom blödningar gjorde att proverna inte gick att analysera ordentligt.

Tumören var 33 millimeter och satt på huvudet av bukspottkörteln och inväxt i en tarm. Den var inte aktiv just då och därför gavs läkarkåren tid att analysera tumörens beskaffenhet ordentligt innan operationen ägde rum.

Nathalie gjorde sitt första besök på röntgenavdelningen vid jultid 2021. Den stora operationen ägde rum vid Umeå universitetssjukhus i juni 2022.

– Jag hade en fantastisk kirurg, han kändes nästan som en gud för mig. Han såg till att jag kände mig trygg och var inkännande och empatisk. Jag var den yngsta han någonsin träffat med en tumör i bukspottkörteln. Jag var också en av dem med de bästa värdena efter en så stor operation, och det tackar jag träningen för.

Gentesterna och släkthistoriken gjorde valet självklart

Thérèse opererade bort livmodern, äggstockarna och brösten i förbyggande syfte

Stora delar av bukspottkörteln skars bort under operationen som pågick under en hel arbetsdag. Även galla, gallgångar och tolvfingertarm avlägsnades och man kopplade om tarmarna. Därför får Nathalie nu äta tabletter med enzymer, som hjälper till med näringsupptag och att bryta ner maten, efter varje måltid. I övrigt fungerar magen som vanligt.

Nathalie fick veta att den typ av tumör som hon hade är mycket ovanlig och drabbar framför allt unga kvinnor.

– Jag fick också veta att jag haft tur eftersom den upptäcktes så tidigt. Det var en tidsfråga innan den skulle ha börjat växa. Nu gick den att operera och jag behöver ingen efterbehandling, allt tack vare att jag sökte hjälp för mitt lilla bråck.

Nathalie Bourwall
....

Ålder: 32 år.
Bor: I Boden.
Familj: Sambon Patrik Dahl, 32 och dottern Agnes, 5. I familjen finns också Shetland sheepdogen Elii.
Instagram: Tillsammans med sin syster har hon träningsinpirations-kontot: @otjorvigasystrar

Stödet från familjen

Sambon Patrik, dottern Agnes och mamma fanns hela tiden vid Nathalies sida, och doktorn konstaterade att närheten till Agnes var Nathalies bästa medicin under rehabiliteringen.

Två veckor efter operationen i Umeå flögs Nathalie till sitt hemsjukhus i Norrbotten. Rehabiliteringen började på en gång och Nathalie fick öva på att gå på nytt med gåbord och rullator.

– I början var min träning att bara sitta upp en stund varje dag. Jag var så sugen på att komma i gång igen. Innan operationen fotade och filmade jag min dåvarande fysiska form för att ha det som målbild under rehabiliteringen. Jag ska tillbaka dit!

”Jag måste ha haft en skyddsängel”

Men det var en lång väg innan Nathalie kunde gå på gymmet igen. Hennes första övningar när hon kommit hem gick ut på att plocka upp en penna med tårna. När hon låg bredvid dottern för att natta henne tränade Nathalie på att, med små övningar, hitta bukmuskulaturen. Fortfarande går träningen i första hand ut på att stärka bålen, som har ett ärr som löper från övre buken ner till troskanten.

Nathalie började jobba heltid igen två månader efter operationen och livet rullar på nästan som vanligt. Hon är ofta väldigt trött, men har en vinnarskalle utöver det vanliga och är van att träna hårt och ofta. Och hon har ett positivt mindset!

– Min kompis som hälsade på mig på sjukhuset och såg mig med dränageslangar och bandage förundrades över att jag skrattade och var så positiv, men mitt motto är att jag hellre är glad i onödan är ledsen och orolig. Jag är så tacksam för att tumören hittades av en slump, som ett bifynd. Jag måste ha haft en skyddsängel på vardera axeln som gett mig ett längre liv i present.