3 kvinnor om sina skilsmässor: Då började våra nya liv
En skilsmässa kan vara något av det svåraste man går igenom i livet och det är inte ovanligt att fundera över hur man ensam ska klara av allt som ens partner tidigare var med på.
Här möter vi tre kvinnor – Anne-Sofie Ölander, Martina Ahlberg och Florence Tullberg Nilsson, som efter sina skilsmässor hittat en ny självsäkerhet och glädje genom att våga testa nya saker.
Se också: Ekonomiska kvinnofällor att se upp för i skilsmässan
Anne-Sofie hittade friheten i vandring
För Anne-Sofie Ölander blev skilsmässan en katapult som slängde henne ut i världen.
– Jag blev plötsligt fri och kunde äntligen flyga. Det var en stor känsla av att jag kunde göra vad jag ville, äta vad jag ville och resa vart jag ville, berättar Anne-Sofie.
Nu har det gått 14 äventyrliga år sedan skilsmässan och hon berättar att livet är precis så som hon vill ha det.
Vid 61 års ålder skilde sig Anne-Soifie från sin andra man.Trots att deras 13-åriga relation varit stökig tog det några år för henne att kunna lämna den helt bakom sig. Så en dag hittade hon en bok i sin bokhylla, En kvinnas resa, av Agneta Sjödin och något vaknade i henne.
– Boken var inte särskilt bra egentligen, men det var en fin reseskildring, säger Anne-Sofie.
Den handlar om en kvinna som vandrar pilgrimsleden El Camino i Spanien. 80 mil på 19 dagar. ”Det där vill jag också göra” tänkte Anne-Sofie.
– Det var sex veckor kvar till semestern och jag tyckte att det passar bra. Jag är sådan som person, lite impulsiv. Och testar man inte så vet man aldrig vad man klarar av.
Anne-Sofie Ölander
.
Ålder: 75 år.
Bor: Mariefred.
Familj: Dotter och hunden Stina.
Gör: Pensionär som älskar att vandra.
Visste ingenting om vandring
Hon visste ingenting om att vandra men lånade en ryggsäck av en släkting, sovsäck av dottern och köpte ett par alldeles för små kängor på Kängspecia- listen. Sedan satte hon sig på ett tåg ner till Frankrike för att börja sin vandring.
– Efter 50 mil och 24 dagar var jag fast i ”vandringsmissbruket”, berättar Anne-Sofie.
Vad det är som lockar med just vandring har hon först lite svårt att sätta ord på men beskriver det som en rastlöshet och en längtan eller snarare behov av att vara i rörelse. Att inte stå stilla.
– I mina äktenskap kände jag mig ofta fast. Min första make var en trygghetsmänniska och trivdes bäst hemma. Jag tyckte att han spikade fast mig i golvet, hindrade mig att göra det jag ville. Nu förstår jag att jag nästan skrämde nästan ihjäl honom. Vi var för olika.
Har vandrat leder över hela världen
Att då äntligen få upptäcka känslan av frihet i livet var härlig. Sedan den första resan till El Camino har Anne-Sofie vandrat leder över hela världen – allt från tuffa Te Araroa på Nya Zeeland, till Sörmlandsleden här hemma. Hon har vandrat i Nepal och England, gått ”Coast to coast” genom Sverige och fjällvandrar varje år.
– Jag är också så pass gammal att när jag var ung fanns det inte så många valmöjligheter efter skolan. Det är inte som idag när unga människor reser överallt. Men nu plötsligt fanns den friheten.
– Det tog väl nästan tio år innan det lugnade ner sig lite, säger hon med ett skratt.
Idag är Anne-Sofie lycklig med livet. Hon har precis lämnat lägenheten i Stockholm och flyttat in i sin sommarstuga i Mariefred.
– Jag älskar att bo här och går i skogen varje dag. Jag funderade på att skaffa mig en karl men köpte en hund istället. Hon är alltid glad och det är jag som bestämmer. Det är mycket bättre, säger Anne-Sofie.
Är du också sugen på att börja vandra? Här är Anne-Sofies tips!
- Gå med i vandringsgrupper. På Facebook finns många grupper för den vandringssugne. Här kan du få tips på leder, hitta likasinnade, be om råd och få inspiration. Exempel är ”Kvinnliga äventyrare”, ”Ultralätt backpacking” Sörmlandsledens grupp eller Svenska kyrkans grupper om olika Pilgrimsleder.
- Börja lugnt. Gör inte som jag och starta med en långvandring utomlands. Att starta med en led som går nära civilisation är ett smidigt sätt att mjukt komma in i vandringen. Landskapen har ofta egna leder som går i skog och på grusväg, där det finns vindskydd så du kan sova under tak. Gå några etapper och känn efter hur det känns!
Martina: ” Livet är för kort för att fokusera på det dåliga”
Martina Ahlberg har gjort en resa efter skilsmässan, både bildligt och bokstavligt. Den inre resan har gått hand i hand med den fysiska. Hon har gått ner 20 kilo, krävt en löneförhöjning, köpt en cykel och är störtförälskad i vart cyklingen tar henne i livet.
– Det är det här jag lever för, säger hon. Allt gick fort när Martina träffade sin man. Efter ett år köpte de hus och gifte sig och ett år senare kom deras dotter till världen.
Martina beskriver det som ett ganska trist äktenskap men att hon hade det svårt att ta sig ur det.
– En kväll satt jag på pendeltåget efter att ha träffat en väninna och kände att jag hade fått kraft och mod av henne. När jag kom hem sa jag till min exman att om vi inte kan kommunicera bättre så borde vi skiljas. Och han höll med mig.
Martina Ahlberg
.
Ålder: 52 år
Bor: I Haninge
Familj: Dotter på 23 år, tre systrar
Gör: Datakonsult
Bad om löneförhöjning
Martina räknade på hur hon skulle lösa det ekonomiska som en skilsmässa innebär, sedan gick hon till sin chef.
– Jag sa att jag behövde 5000 kronor i löneförhöjning. Annars skulle jag tvingas byta jobb. Det gick de med på. Det här blev startpunkten för ett nytt liv.
Fylld av energi följde Martina med några kollegor på jobbet som brukade cykla mountainbike tillsammans och hon älskade det.
– Jag cyklade varje dag i ren frustration efter skilsmässan. Det var som terapi. Det är det fortfarande, säger hon.
Det var då hon köpte sin första cykel, men fler skulle följa. Ett tag ägde hon elva cyklar.
– Mountainbike var väldigt kul och jag åkte ut till Hellasgården (i Stockholm) där det finns en grupp som heter Tisdagsride, vi cyklade tillsammans varje tisdag. Sedan behövde jag en annan typ av cykel för att ta mig till jobbet och köpte en gravelcykel. Man tror att man bara ska köpa sig en cykel och så är det klart, men så är det inte…
Martina lade mil efter mil bakom sig och ändrade samtidigt sin kost för att få energi till cyklingen. Det resulterade i att hon snart gått ner 20 kilo.
Vill uppmana andra att ta tillvara på sina liv
Det går snabbt i Martinas liv. Hon bestämmer sig för något och sen gör hon det. ”Livet är för kort för att fokusera på det dåliga” säger hon ofta.
– Kanske beror det här på att jag har en del hjärtfel. Det ledde till att jag fick ett hjärtstopp och en operation för cirka 20 år sen. Efter det känner jag att man ska ta vara på livet och uppleva så mycket som möjligt, säger hon.
Och visst tar Martina vara på livet. 2013 anmälde hon sig till det stora cykelloppet Nove Colli i Italien. 130 km över nio bergstoppar. Då hade hon bara cyklat landsväg i en vecka.
– Jag köpte min landsvägscykel en vecka innan loppet. Men det gick förvånande bra!
Hon har också cyklat mellan Milano och Rom på en vecka, Siljan runt, Tjejvättern och Stockholm Velothon. Men härligast med cyklingen är inte tävlingarna tycker Martina, utan den terapi det är att trampa fram på vägarna och se landskap susa förbi.
– Jag uppmanar alla att ta tillvara på sina liv, ta tag i saker och göra det man drömmer om. Skilsmässan var det bästa jag kunde göra, det enda jag saknar från mitt äktenskap är min kaffemaskin!
Drömmer du om att susa fram på vägarna du med? Eller kanske dundra fram i skogen på en mountainbike? Här är Martinas tips till dig.
- Vänd dig till en lokal cykelklubb först. Där kan du få hjälp och testa vilken typ av cykling som du är mest intresserad av. Sherides är en klubb för tjejer, den finns i hela Sverige.
- Rätt storlek och typ av cykel är viktigt. Fundera på vilken typ av cykel du är intresserad av och har råd med. En sadel som passar rumpan och cykelbyxor är också bra. Sen är det bara att köra.
- Gå en kurs – det finns många. Då får du lära dig om cykling, hur man cyklar i klunga och får bra tips på ställen att cykla i ditt närområde.
- Hitta likasinnade på internet. (Exempelvis Sherides, Cyklande tjejer eller Happyride)
Florence renoverar 1700-talsgården på egen hand: ”Allt finns på Youtube”
När Florence Tullberg Nilsson träffade sin man flyttade hon från Stockholm till honom, i Västmanland. Där hittade de en gammal prästgård från 1700-talet med stor trädgård, som hon förälskade sig i. De hade varit ett par i tio år och gifta i fyra när hennes man ville skiljas.
Florence blev helt förkrossad, men visste att hon ville bo kvar i huset. Hon hade bara ingen aning om hur det skulle gå till. Dels behövde hon ett lån, dels skulle hon behöva förvalta huset själv eftersom det är ett kulturhistoriskt hus.
– Mina vänner sa att jag inte var klok som försökte bo kvar. Och jag höll med, rent logiskt lät det omöjligt. Men det här är min plats på jorden, säger hon.
Hon beskriver också en slags övertygelse, en slags inre vägledning om att det mot alla odds skulle gå.
– Jag bestämde mig, slutade som egenföretagare och tog ett nytt jobb för att kunna få ett bolån. Lite tur hade jag också, en ängel till bankkvinna stod mig bi under hela processen. I vintras när jag skrev på bolånepapprena började det kännas som att livet återvände.
Florence Tullberg Nilsson
.
Ålder: 56 år.
Bor: I en prästgård från 1700-talet i Västmanland.
Familj: Två ragdolls, gudbarn och fantastisk vänskapskrets.
Gör: Konsult, terapeut, driver Eminent consulting.
Tycker att husrenoveringen är utvecklande
Florence började lära sig att förvalta huset själv, utan sin exmans hjälp. Hon beskriver processen som utvecklande för henne som kvinna. Vi kan mer än vi tror, säger hon. Bara det att vi är mer försiktiga innan vi gör något.
– Jag var en ganska kapabel kvinna innan jag träffade min man, men efter skilsmässan stod jag rätt handfallen. Det är så lätt att låta männen ta över och ta hand om det praktiska, som att fixa med hus, bil och trädgård.
Florence tog sig ändå an husrenoveringen. Tankar som ”hur ska jag klara av att tapetsera eller använda motorsågen” for genom huvudet men hon lät sig inte avskräckas.
– Jag säger bara Youtube. Där finns videos om precis allting. Det går att lära sig det mesta.
Hon har nu tapetserat, ska flytta på ett lusthus i trädgården och är mitt uppe i en renovering av tvättstugan – allt på egen hand och med lite hjälp av andra.
– Just nu kretsar mina tankar kring sågblad. Jag ska såga ett hål i en bänkskiva och förstod att man behöver en sticksåg. Jag hade ingen aning om vad en sticksåg var men nu äger jag en. Har jag rätt sågblad? Ja det får visa sig, skrattar hon.
Tar hjälp från vänner
Florence talar sig varm om kvinnors förmåga att klara sig själva och i synnerhet att stötta varandra. Hon tar mycket hjälp av vänner och har också vad hon kallar en ”kombo”.
– Det är en annan kvinna som bor med mig i huset några dagar i veckan. Jag tar hand om hennes hund när hon inte är hemma och hon hjälper mig med mina katter när jag är borta.
Hon beskriver livet hon lever med ord som harmoni och frihet.
– Det är ganska nyligen som jag känner att jag kommer att klara det. Skilsmässan var en vidrig process. Men idag är jag supernöjd och mår väldigt bra. Så kan det också vara, man tror att något är jättehemskt men så kan det vara det bästa som händer en, säger Florence. Det hade jag inte trott för något år sedan!
Bär du också på en dröm om att bo i hus men känner dig osäker på om du klarar det? Här är Florences bästa hustips!
- Ge inte upp! Om du har en dröm eller en förvissning om vad du vill – kör på det. Make it happen.
- Ta hjälp! Ska du ge dig in på okända områden – ta hjälp av andra kvinnor som kan eller vill lära sig, sök på Youtube, gå med i grupper på Facebook och communities online. Sök kunskap från andra.
- Ta alltid hjälp av en besiktningsman innan du köper. Takstatus och dränering är viktigt och undersök tidigare renoveringar.
Foto: Privat/ Thomas Carlgren