Jag klarar inte av mina två små barn – är jag en dålig mamma?

Fråga: Nu ska jag ställa en fråga som känns väldigt svår att ställa och som jag skäms väldigt mycket för. Jag hoppas att du inte dömer ut mig, men jag tycker själv att jag är en usel mamma.

Jag och min man har en liten flicka som är två år och fick nyss vårt andra efterlängtade barn, en liten pojke. Vi har båda velat ha två barn ganska tätt och därför känns detta extra svårt och pinsamt att berätta. Mitt problem är att jag inte klarar av att vara en bra tvåbarnsmamma. Livet är bara ett enda stort kaos för mig just nu. Alla andra tycks klara av flera barn men jag mår bara dåligt. De första dagarna gick bra då min man var hemma och pojken sov mest hela tiden. Men nu jobbar min man sedan ett tag och dagarna är kaosartade.

Efter reklamen: Se också: Föreläsaren Micke Gunnarsson –”Spara en peng så att barnen kan gå i terapi”

Min stora flicka pockar mer och mer på min uppmärksamhet och så fort jag pysslar med lillebror så blir hon klängig, grinig och jobbig. Det hjälper inte att jag försöker involvera henne i det jag gör.

Jag får inte in några rutiner alls för lillebror ändrar sina mat och sovtider hela tiden. Jag hinner inte duscha och knappt klä på mig än mindre äta. Jag såg framför mig hur jag skulle ta min stora flicka till öppna förskolan, fika med de andra föräldrarna och ha en mysig mammaledighet. Men jag är inte ens i närheten av detta.

Mary, 38, var konstant trött – ändringen som gav energin tillbaka

Det som är ännu värre, och det har jag inte ens uttryckt för min man, är att jag har svårt att känna kärlek till pojken eftersom allt bara blivit tungt och jobbigt sedan han kom. Jag gråter ofta och när min man kommer hem blir det ofta bråk för jag tycker inte han fattar hur jag har det. Det hade nog varit bättre om vi inte fått barn eftersom jag är en sådan usel mamma.

/”Dålig mamma”

Maria Jacqueline Bratt, socionom och familjerättsexpert, svarar:

Åh vad jag skulle vilja krama om dig just nu och berätta att du inte alls är någon dålig mamma. Dina känslor och tankar är helt naturliga och det är väldigt strongt av dig att våga uttrycka dem och berätta.

Vi har ofta föreställningar om hur saker och ting ska bli och det är inte sällan det blir helt tvärtom. Att få barn är bland de största omställningarna vi har i livet och det gäller inte bara barn nummer ett. Det kan vara lika chockartat, om inte mer, att gå från ett barn till två. Plötsligt ska man räcka till åt två små människor som är helt beroende av en själv, inte bara praktiskt utan även känslomässigt. Ofta är man dessutom som kvinna fysiskt påverkad och trött i kroppen efter en lång graviditet och en förlossning. Det kan ta lång tid att hämta sig.

Jag tycker att du låter ganska ensam i det här och tänker att det första du borde göra är att involvera din man i din situation och berätta för honom hur du känner och hur du mår. Ni är två om detta och måste hjälpas åt när det krisar till sig. Prata med honom i lugn och ro, inte direkt när han kommer hem efter en lång arbetsdag.

Dåliga samvetet för barnen var det jobbigaste

”Vad är jag mer än mamma?” – Sara blev utbränd av den omöjliga mammarollen

”Ingen tjänar på att du blir utbränd”

Det du behöver nu är praktisk avlastning men också någon att prata med om hur du känner och din oro över känslorna för din nya lilla son. Din flicka känner av stämningen och reagerar helt naturligt, precis som lillebror. Så små barn har sällan rutiner utan de kan ändras från dag till dag.

Jag tycker också att ni ska vända er till barnavårdscentralen, berätta och be om stöd. Kanske kan du vara sjukskriven för egen del ett tag och din man vara hemma och föräldraledig. Då får du en chans att vila och komma ikapp med allt.

Berättar om kampen för att få hjälp, hur hon lärt sig leva med smärtan – och trots allt hittat glädjen.

Småbarnsmamman Caroline har levt med kronisk huvudvärk i tio år

Ingen tjänar på att du blir helt utbränd. Har du någon annan nära dig som skulle kunna rycka in och hjälpa till med barnen lite? Några timmar så du kan vila, gå ut och gå och få en stund för dig själv. Kanske kan ni också överväga att söka förskola för flickan så hon kan vara där några timmar så du får en lugnare stund själv med lillebror. Hoppas det ordnar sig och jag är säker på att du är en väldigt bra mamma till dina barn.

/Maria