Efter utmattningen flyttade Marie in i sin skåpbil: ”Orädd”

Efter en traumatisk händelse ”stängde hennes hjärna ner”, plötsligt var hon rädd för allt, skriver Marie Ekström i sitt reportage i Allas.

Hon började få fysiska symtom som känselbortfall, yrsel och nässelutslag. Marie insåg att hon behövde ta några dagar ledigt från jobbet för att vila upp sig ordentligt. Dagar blev till veckor, som blev till månader och till slut fyra år.

Marie hade drabbats av utmattningssyndrom.

”Utmattad, ångestfylld och trött. Så trött att jag ett tag var helt säker på att jag skulle sova ihjäl mig. Jag kom upp på morgonen för att få sonen till skolan, den lilla energin jag samlat på mig under natten gick åt till det. Sedan var det stopp. Jag sov. Jag ställde klockan för att vakna när sonens skoldag var slut. Hade jag tur ville han vara ute och leka med kompisar, då kunde jag fortsätta vila. Vissa dagar ville han titta på tv en stund. Volymen måste vara låg, så att man bara precis hörde vad figurerna sa. I mina öron var ljud en stor fiende, ett för högt ljud kändes som om en såg sågade fram och tillbaka i öronen. Så känslig var jag”, skriver Marie i Allas.

Aviciis bortgång ”ruskade om henne”

Marie beskriver det som att hon befann sig i ett svart hål när hon nåddes av nyheten att Tim Bergling, känd som Avicii, gått bort i suicid.

”Det gjorde något i mig, det ruskade om mig. Ordentligt. Jag tänkte att trots enorm framgång kan man alltså dö av psykisk ohälsa. Jag började fundera över vad jag kunde göra för min hälsa. Hjälp från vården hade jag ju redan?”, skriver Marie.

Det blev en vändpunkt för henne. I samråd började Marie att träna på gym, och med tiden började hon sakta men säkert må bättre, skriver hon.

Sedan kom dagen hon var redo att gå tillbaka till jobbet som IT-support. Hon fick stöttning av kollegor och chefer, och efter en tid var Marie uppe på 75 procent. Det var då de fysiska symtomen började komma tillbaka. Det tog stopp.

Zandra lever med kronisk depression: ”Ständig uppförsbacke”

Drömlivet i skåpbilen

Marie berättar om känslorna när hon insåg att hon inte kunde fortsätta jobba på arbetsplatsen hon hade älskat så länge.

”Men jag kunde inte göra det längre. Jag måste göra något annat. Ett år tidigare, när sjukdomen vände, hade jag känt att jag vill börja leva. Jag hade överlevt, men på insidan kände jag mig död. För mig blev lösningen då att jag köpte en van (en husbilsinredd skåpbil). Vanlife blev lösningen för mig, i stort sett att fricampa. Att parkera sin van, så nära inpå naturen det går och njuta av friheten. Njuta av naturen och den friska luften. Det väckte livet i mig, fick mig att känna mig levande och fri”, skriver hon i sin text.

Äventyraren Birgitta, 78: "Mitt gym är ute i naturen"

I sin skåpbil mår hon som bäst. När hon åker iväg med sin van känner hon sig ”så nära frisk” hon kan komma. Vanlife för Marie innebär äventyr, frihet och passion. Hon kan närsomhelst sticka iväg ut i naturen, men samtidigt vara hemma.

Har startat eget – framtidsdrömmen

Så småningom kom Marie på idén att starta eget. Hon sålde sin personbil och fick bra hjälp av Arbetsförmedlingen för att kunna starta eget. I dag driver hon sin egen webbshop som säljer campingutrustning.

Målet nu är att kunna försörja sig på sitt företag. Om tio år hoppas Marie att hon har åtminstone en anställd.

Influencern Lady Silver, 85: ”Jag ska leva tills jag dör”

”Jag är så glad och stolt att jag vågade göra det här. Jag som hade varit så rädd för några år sedan, bara för att gå utanför dörren. Numera sover jag i min lilla van, mitt ute i skogen, orädd. Och jag går utanför dörren, helt och hållet orädd. Jag driver mitt eget företag, inte helt orädd, men jag älskar det. Och jag älskar mig själv för att jag valde mig själv, min hälsa och att anpassa livet efter mitt nya jag”, skriver Marie i Allas.