Min man har blivit en surgubbe – jag saknar den han var

Fråga: Min man har med åren förvandlats mer och mer och är nu en riktigt surkart. Han kanske inte var världens glädjespridare när vi blev ihop för 20 år sen, men han var snäll och rätt glad i alla fall. Men så, för någon månad sen, vaknade jag plötsligt en dag och insåg att den man jag är gift med nu är en riktig surgubbe.

Efter reklamen: 5 diffusa tecken på depression

Han har mer eller mindre blivit personlighetsförändrad. Han muttrar, tar allt på största allvar, tar ut det negativa i förskott, blir upprörd och arg över småsaker som barnen eller jag gör, suckar tungt och bjuder inte till när vi träffar vänner (han är disträ och försöker inte ens bidra till en bra stämning). Hela hans uppsyn har förändrats. Hans nya normala är att se irriterad ut, med ögonbrynen ständigt ihopskrynklade och med irriterad, nästan elak, blick. Jag önskar att han kunde bli mer som förr. Vad föreslår du att jag ska göra? /Trött på surgubben

KBT-terapeuten Nathalie Siljerud Joo svarar: "Är han deprimerad?"

Det låter verkligen som att du befinner dig i en svår sits. Jag tänker att det måste vara tungt för dig att leva med en man som muttrar och har ett negativt beteende. Det som också är anmärkningsvärt är att du beskriver att han inte längre är snäll, utan att han blir arg över småsaker som du eller barnen gör. Du skriver inte vad som sker i dig i dessa stunder, men jag kan tänka mig att det gör dig både uppgiven och ledsen.

Du undrar om det går att förändra en person. Jag tänker att det går att beskriva vad man själv behöver i ett förhållande, men att det inte går att göra om en annan människa. Det du i stället kan göra är att se om du kan förhålla dig till detta på något annat sätt. Med det menar jag inte att du ska acceptera hans beteende, tvärtom.

Jag tänker att du i en lugn stund ska berätta vad du upplever och hur du blir påverkad av situationen, utan att döma honom. Säg att du längtar efter den han tidigare var och hur er relation var då. Förklara vad du behöver och se om han är beredd att möta dig.

3 kvinnor om sina skilsmässor: Då började våra nya liv

Du skriver att han är elak och uppträder argt mot dig och barnen. Går det att sätta upp gränser mot honom i dessa stunder? Jag får inte en känsla av att du är rädd för honom, eller att han är hotfull mot er. I sådana fall är fallet såklart ett annat. Men vid de tillfällen där han inte är snäll, går det där att säga något i stil med ”stopp, det är inte okej att du talar så till mig. Jag tänker inte bli behandlad på det sättet”? Det kan vara särskilt viktigt med tanke på att det finns barn med i bilden.

Jag funderar också på det du skriver om personlighetsförändringen. Kan det finnas någon förklaring till det? Finns det yttre faktorer som har påverkat honom eller familjen? Eftersom det är en sådan tydlig förändring som har skett funderar jag på om han är deprimerad och behöver få kontakt med vården. Kanske skulle det gå att prata med honom om det?

Då har du i alla fall gjort det du kan. Blir du inte alls mött i dina behov måste du till syvende och sist fråga dig själv om din relation ger dig mer lidande än glädje. Om så är fallet behöver du kanske få hjälp för att komma ifrån den.

Foto: TT/Shutterstock