Hon var extremt nära att bränna ut sig – vill nu hjälpa andra
Journalisten och KBT-terapeuten Alexandra von Schwerin var övertygad om att hon kunde jonglera två jobb, ta hand om tre barn, vara en närvarande fru, träna och ha ett rikt socialt liv.
– Det var en gränslös tid. Jag ville allt, minns hon.
Alexandra berättar att hon var “fullkomligt gift” med sin to-do-list för några år sedan. Hon var som en maskin, trots att hon märkt stickningar i kinderna och att det flimrade framför ögonen ibland. Hon tappade även tråden när hon föreläste och kände en sorts hjärndimma framåt eftermiddagarna. Då påminde hjärnan om en trög dator.
– Men jag struntade i de här varningssignalerna. Och sen, helt plötsligt, så svimmade jag.
Blundade för varningstecken
Efter att ha ignorerat kroppens signaler i fem år kollapsade hon på jobbet 2021. På akuten undersökte läkarna om hon fått en stroke eller diabetes – men kom fram till att det nog var antidepressiv medicin hon behövde. På vårdcentralen gjorde läkarna samma bedömning – men Alexandra höll inte med. Hon kände sig inte deprimerad, bara helt slut.
– Det blev ett stort wake up call. Jag fick fråga mig själv: ska jag börja medicinera nu eller ska jag våga se över min livsmix. Något måste förändras, och då valde jag den här långa vägen – att se över min livsmix.
Kort därpå kom ytterligare ett wake up call. När en stressläkare frågade vad hon gjorde när hon var ledig kunde hon inte få ur sig ett vettigt svar. Vadå ledig? Räknas sömn?
Frågan blev startskottet på en inre resa och boken “Eget rum – konsten att skapa plats för återhämtning”. Där intervjuar hon både forskare och framstående kvinnor som hittat egna sätt att ladda batterierna i vardagen. En berättar att hon brukar varva ned på närmsta toalett, där hon kan ta tio djupa andetag i lugn och ro. En annan berättar att hon brukar rimma när hon åker tåg. En tredje väver en kvart varje morgon. Vad som fungerar är individuellt, menar Alexandra.
– Jag var tvungen att ta fram förstoringsglaset helt enkelt och försöka tala med min kropp om vad som aktiverar de naturliga, nedvarvande processerna hos just mig.
För henne kan återhämtning vara att laga mat i två timmar med klassisk musik i bakgrunden eller att dansa vilt framför spegeln.
– Att gå den där upptäcktsfärden var en aha-upplevelse. Men det blev också lite av en fight med min självbild.
Utforskade återhämtande aktiviteter
Alexandra beskriver sig själv som en utåtriktad person som älskar att jobba mycket, träffa vänner och att dansa hela natten. När hon sedan insåg att hennes kropp mådde “fy satans bra” av en solovandring i ett naturreservat – bättre än efter en långlunch med vänner – väcktes flera frågor. Skulle hon bli accepterad ändå? Skulle hennes sociala man tröttna på hennes nya livsstil?
– Men vad som sker är ju att jag blir en mycket bättre människa av att ta mig den här tiden. Min familj är ju bara tacksam över att jag mår så bra av de här tre timmarna (i naturen, reds. anm).
Hon liknar naturreservatet vid en laddstolpe som fyller henne med energi.
– Efter de här tre timmarna i naturreservatet så känner jag att min tank är full. Om jag hade suttit med fem par och ätit långlunch eller om jag hade följt med på barnens aktiviteter hela helgen utan att ta de här tre timmarna för mig själv så hade jag gått ut i arbetsveckan på måndag morgonen på reservtank. Istället så har jag fyllt på tanken. Då blir min vardag rikare. Jag orkar mer helt enkelt.
Idag behandlas 1,2 miljoner svenskar med antidepressiva preparat, varav 65 procent är kvinnor. Alexandra önskar att fler skulle utforska återhämtningens effekter innan de vänder sig till medicinering.
– Marie Åsberg, professor i psykiatri och en av de deltagande forskarna i boken, säger att det är jättesvårt att säga till en väldigt kapabel 30-35-åring, som orkar hur mycket som helst, att du måste tänka på återhämtningen. Motivationen kommer först när man är runt 45 och helt enkelt inte orkar mer.
När Alexandra mådde som sämst kände hon skam över sin egen kraftlöshet.
– Det handlar väl också om den här självbilden. Jag är ju en person att räkna med. Jag klarar hur mycket som helst. Vad är det här? Varför samarbetar inte kroppen längre? Kan jag inte bara skärpa mig? Kan jag inte bara bita ihop? Men det gick inte att bita ihop. Varför skämdes jag? Jag kände inte igen mig själv faktiskt. Vem är det som sitter här och har hjärnflimmer?
Alexandras tips – för att få in andrum i vardagen
Lär känna känslan av total avslappning i kroppen, det kan du kanske känna när du får en lång kram eller när en katt ligger och spinner i ditt knä.
Hitta en plats där du känner dig ostörd och trygg.
Gå på upptäcktsfärd med din kropp, utforska med kroppen som stämgaffel – hur känns det här? Och det här? Kopplar jag av här?
Skriv in återhämtning i din kalender, då blir den av.
Viktigt att prioritera återhämtning
Alexandras vardag ser annorlunda ut efter hennes kollaps. Hon lagar inte längre middag för att bli färdig så snabbt som möjligt, utan njuter av processen. Hon lyssnar på musik, hackar grönsakerna lite långsammare och pratar inte i telefon – utan fokuserar på en sak i taget.
– Jag njuter av allt jag gör mycket mer. Förr så skulle jag göra allting för att vara så effektiv som möjligt. För att hinna med så mycket som möjligt. Nu är det ju ett andrum. Jag kanske duschar två minuter längre varje morgon för att känna hur skönt det är eller så tar jag den vackra vägen till jobbet istället för den snabbaste.
Hon ser även till att bada minst en gång i veckan, året runt.
– Men om jag skulle få välja, om jag hade oändligt med tid, så hade jag sagt att jag gärna hade badat i något hav eller sjö varje dag. Det hinner jag inte så klart. Men det är mitt eget rum, allt som har med vatten att göra och allt där man är naken tycker jag också är jätteskönt. Jag har tagit av mig alla mina identiteter när jag är näck vid havet. Då är jag inte yrkesarbetande kvinna, mamma, fru, väninna, dotter. Jag är ingenting. Jag är ett med det.
Hennes sista tips till den som behöver mer andrum i vardagen? Växla mellan aktivitet och återhämtning. Man behöver båda.
– Det går inte att spara återhämtningen till helgen eller till semestern. Det måste ske lite hela tiden. Det här är också det bästa återhämtningstipset, även efter utbrändhet. Man kan inte bara ligga i sängen ett halvår och komma tillbaka. Man ska växelverka.
Hon var inte utbränd när hon svimmade på jobbet, men hon var nära.
– Det var väldigt nära ögat. När jag säckade ihop var det covid, vi skulle hålla avstånd och vara osociala. Vi var nog många som upptäckte naturen då, en fantastisk resurs, säger hon.
Foto: Privat, Maja Säfström