Marita tvingades sluta jobba: "Operationen förstörde mitt liv"
– Jag hade blivit varnad av andra, men läkaren var så säker på sin sak, säger hon.
– Jag vet att många som har gjort de här operationerna inte har haft så stora problem med inkontinens. Så var det inte för mig. Jag kissade på mig rejält bara jag skrattade. Att bli opererad var drömmen för mig. Äntligen skulle jag kunna vara aktiv utan att kissa på mig. Ett TVT-O-band sattes in i november 2018 och min läkare sa att jag eventuellt kunde få urinvägsinfektioner direkt efter operationen – det var allt.
Redan dagen efter operationen kände Marita att något var fel. Hon fick en hemsk värk som inte gav med sig. Under sommaren 2019 blev det bara värre och efter ett tag kom nervsmärtan, det var en ischiasliknande smärta i ena skinkan, ljumsken och ner i benet.
– Först trodde jag att jag hade gjort något – kanske lyft dåligt, men värken kom från bandet. Till slut hade jag alldeles för ont för att kunna sköta mitt jobb och jag blev sjukskriven på heltid.
"Som att någon står med en brännare rakt in i knät"
Efter flertalet undersökningar fick Marita hjälp av en äldre gynekolog. Han sa att bandet var för hårt spänt, att det var därför det gjorde ont. Han klippte upp bandet vilket bara gjorde allt ännu värre. Två år efter att Marita fick sitt band uppklippt beslutade Socialstyrelsen att detta skulle ske inom NHV, nationell högspecialiserad vård, på endast tre kliniker i Sverige.
– Jag hade blivit varnad av andra i Facebook-gruppen "Swedish mesh support" att det kunde bli så. Men den här läkaren var så säker på sin sak – han konsulterade även andra gynekologer, så jag tänkte att det nog skulle bli bra. Tidigare hade smärtan bara suttit på vänster sida. Nu drabbades även höger sida och ner mot höger knä. Periodvis känns det som att någon står med en brännare rakt in i knät.
LÄS OCKSÅ: Mia startade en stödgrupp: "Läkare klappar oss på huvudet"
Får ingen ersättning för skadan
Marita var fortsatt sjukskriven till hon blev utförsäkrad. Hon började jobba 25 procent och sedan mer och mer. I cirka en månad jobbade hon heltid som undersköterska men smärtan var för stor. Till slut fick hon en anpassad tjänst på 50 procent. När arbetsplatsen i våras skulle flytta till annan ort fick Marita sluta med avgångsvederlag.
– Den här operationen har förstört mitt liv. Jag har anmält till Patientnämnden och till Löf, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, men får ingen ersättning. Jag känner mig så liten och maktlös i allt det här och hade hundra gånger hellre gått med min svåra inkontinens, än att ha det så här.
– Min gynekolog säger att det inte finns något att göra nu. Skadan är redan skedd. Om jag tar bort bandet helt kommer smärtorna att vara kvar eftersom jag har fått så svåra nervskador, plus att inkontinensen skulle komma tillbaka, säger Marita.
Vårdens svar: "Informationen bör vara mer omfattande"
I en mejlkonversation med Kvinnosjukvården på Gävle sjukhus, där Marita opererades, skriver Karin Fast, biträdande verksamhetschef, att patienter före ingreppet ska få en detaljerad genomgång av syftet med operationen, förväntat resultat samt information om möjliga risker och komplikationer.
En kvinna som opererades hos er fick veta att hon kunde få "urinvägsinfektioner direkt efter operationen”. Är det tillräcklig information om risker?
"Nej, informationen bör vara mer omfattande förstås. Förutom risken för urinvägsinfektion bör patienten informeras om andra möjliga komplikationer som smärta, svårigheter att tömma blåsan, blödning, erosion av slyngmaterialet, kronisk smärta eller obehag vid samlag. Det är viktigt att patienten har en realistisk bild av både risker och förväntade resultat", skriver Karin Fast.
Vilken hjälp finns för den kvinna som får komplikationer eller smärtor efter sin slyngoperation?
"Kvinnor som får komplikationer eller smärtor efter slyngoperation ska erbjudas en uppföljning och utredning via specialistvård, såsom gynekolog med erfarenhet av bäckenbottenkirurgi, smärtteamet samt eventuellt fysioterapeutisk behandling. I vissa fall kan kirurgisk revision eller avlägsnande av slyngan vara nödvändigt. Ibland kan det bli aktuellt att patienten får stöd och vägledning kring smärthantering", skriver Karin Fast.
Slyngoperation mot urininkontinens
- Minst en halv miljon svenskar lider av urininkontinens. Cirka var tionde kvinna i 40-årsåldern och var fjärde kvinna i 80-årsålders besväras av läckage.
- Den vanligaste behandlingen mot inkontinens är slyngpoperation enligt metoderna TVT, TVT-O och TOT, där ett stödjande nätliknande band av plast sätts in under urinröret. Varje år görs omkring 4 000 sådana operationer i Sverige.
- Banden är permanenta och enbart tre universitetssjukhus inom nationell högspecialiserad vård får numera klippa upp eller operera bort dem.
- Enligt det nationella kvalitetsregistret GynOp är 85 procent nöjda med sin operation efter ett år. 15 procent känner sig missnöjda – antingen för att operationen inte har hjälpt, för att urinläckaget har blivit sämre eller för att det har uppstått komplikationer.
Enligt patientinformationen från Svensk förening för obstetrik och gynekologi, SFOG, är urinvägsinfektion och andra infektioner, blåstömningsbesvär och nytillkomna träningar vanliga komplikationer. Mindre vanliga komplikationer är bland annat band som tränger igenom slidslemhinnan och blir synligt i slidan, sexuell påverkan och långvarig smärta. Under sällsynta komplikationer finns bland annat tarm- eller nervskada.
Flera länder har förbjudit slyngoperationer på grund av svåra komplikationer som har rapporterats av kvinnor runt om i världen.
Foto: Privat