5 tips till omsorgströtta – då är det dags för förändring
Det kan handla om att vara den som svarar i telefon och rycker ut mitt i natten. Att följa med på möten i vården eller se till att ansökan om ekonomiskt bistånd skickas in. Att vara barnvakt, laga mat eller hjälpa en person med funktionsnedsättning med rent praktiska saker.
Var femte vuxen i Sverige hjälper, vårdar eller stödjer regelbundet en närstående som är långvarigt fysiskt eller psykiskt sjuk, äldre eller har en funktionsnedsättning.
– Ofta är det kvinnor som drar det stora lasset att vårda eller stötta en anhörig. Och det många säger är att det egentligen inte alltid är det praktiska som är det tuffaste, utan det emotionella stödet, säger Martina Nelson, psykolog, föreläsare och författare till bland annat boken "Vem hjälper den som hjälper? Att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa".
Kvinnor drabbas hårdast
Även om de siffror som finns pekar på att ungefär lika många män som kvinnor är anhöriga till en närstående som behöver stöd och hjälp, påverkas ofta kvinnor mer negativt än män av rollen. En förklaring är att män oftare står för praktisk hjälp, medan kvinnor stöttar emotionellt.
Inom vården pratas det ibland om “empatitrötthet” – ett tillstånd som kan uppstå hos en anhörig eller professionell som saknar nödvändigt stöd och möjlighet till återhämtning. Personen kan bli känslomässigt distanserad och få svårt att känna medkänsla och engagemang för personen den vårdar.
Vad är anhörigomsorg?
Med anhörigomsorg menas olika former av hjälpinsatser som ges av anhöriga till personer som på grund av ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning behöver sådana insatser för sin dagliga livsföring. Anhörigomsorg ges inom ramen för en känslomässig och social relation.
Anhöriglinjen 020–023 95 00
Du som är anhörig kan ringa för att få råd och stöd eller till exempel för att få veta dina rättigheter.
Är du omsorgstrött?
För några år sedan myntades ett snarlikt begrepp av prästen, psykoterapeuten och författaren Göran Larsson. Med vuxnas ständiga omsorg i åtanke, framför allt om egna familjemedlemmar, talade han om “omsorgströtta”.
I en artikel i NSD våren 2024 beskrev han uttrycket så här: ”Att ta i för mycket och för länge på egen hand, i sin omsorg till en familjemedlem, tills man inte orkar mer. Många omsorgströtta känner skam över att inte orka mer och har svårt att be om hjälp.”Oavsett om en person lider av en psykiatrisk eller en kroppslig sjukdom, så ser behovet av stöd från anhöriga ungefär likadant ut, enligt psykologen Martina Nelson.
Eftersom psykisk och fysisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) och exempelvis demens är så vanligt förekommande, kommer de flesta människor någon gång i livet att finna sig i rollen som stöttande anhörig. Inte minst när väntetiderna inom vården är långa, patienter faller mellan stolarna eller det formella stödet brister på andra sätt.
Anhörigomsorg i siffror
Var femte vuxen…
Ungefär så många uppskattas ge vård och stöd till någon som de står nära. Av dessa har 150 000 slutat arbeta eller minskat sin arbetstid på grund av sin situation som anhörig. Rollen som anhörigvårdare är vanligast i åldrarna 45–64 år. Kvinnor påverkas mer negativt än män av att vårda och stödja närstående.
Mer än en arbetsdag per vecka
En tredjedel av dem som hjälper en närstående gör insatser som motsvarar mer än en arbetsdag i veckan. Insatserna kan handla om praktisk hjälp, emotionellt stöd eller hjälp att organisera vård och omsorg.
194 miljarder…
Cirka 75 procent av all vård och omsorg som ges i Sverige utförs av en anhörig. Stödet är så omfattande att de anhöriga fyller en samhällsbärande funktion, konstaterar Socialstyrelsen i sina rapporter. Anhörigas insatser sparar samhället hela 194 miljarder kronor varje år.
Källa: Socialstyrelsen, Anhörigas Riksförbund.
– Många känner att vården inte tar sitt ansvar heller och att det läggs väldigt mycket ansvar på dem runt omkring. Många anhöriga säger “om bara min närstående fick rätt hjälp och stöd i vården hade inte mitt arbete varit lika belastande”.
Och visst är det självklart att man vill hjälpa den man älskar. Svårigheten – förutom att se sin närstående må dåligt eller ha det tufft på olika sätt – är ofta att kunna stötta och ta hand om sig själv och sitt eget liv. Många anhöriga drabbas själva av ångest, oro eller depression och många går ner i arbetstid för att hinna med.
– Det är inte så konstigt att man som anhörig ger allt. Man kanske dessutom alltid varit den som tagit mycket ansvar eller aldrig satt gränser… Många anhöriga hamnar så lätt i andras behov och önskemål. Man kan tappa bort sig själv i det där, säger Martina Nelson.
Lyssna på dina egna signaler
Enligt henne är det bra att försöka vara lyhörd på sina egna signaler. När situationen påverkar ens vardag, leder till sömnproblem eller gör att man drar sig undan från vänner eller aktiviteter man vanligtvis gillar, har det redan gått långt.
När omsorgen tippar över till omsorgströtthet kan det vara skönt att få prata med andra i liknande situation eller att få stöd av en psykolog. Alla kommuner erbjuder någon form av anhörigstöd, även om det kan se ut på olika sätt på olika platser. Till exempel kan du få praktisk vägledning, utbildning i psykiatriska tillstånd eller emotionellt stöd.
Förutom att eventuellt söka professionell hjälp säger Martina Nelson att man som anhörig behöver hitta tillfällen för återhämtning.
– “Kan man ens prata om att det tar energi att ta hand om någon som mår dåligt?” undrar många. Men det gör ju det. Det är inte egoistiskt att prioritera sina egna behov och det man själv vill eller behöver göra. Den som är anhörig behöver ju energi och återhämtning för att orka ta hand om den andra. Annars hamnar man i den här tröttheten och då orkar man kanske inte hjälpa den andra alls i stället.
Foto: TT/Shutterstock
5 tips för omsorgströtta
Psykolog Martina Nelsons tips för anhöriga:
1. En kvart om dagen
Många tänker att återhämtning måste vara en stor grej, “åh herregud, nu måste jag åka på en lång resa för att återhämta mig, hur ska jag hinna det?”. Men det kan vara enkla saker som ger energi i vardagen. Försök att tänka på det som att äta mat – återhämtning bör vara lika viktigt! Det kan vara att sitta på en parkbänk i solen i tio minuter, med telefonen avstängd. Eller ägna en kvart åt något som laddar batterierna, på vägen hem från jobbet. Eller lyssna på en bra låt, blunda och bara fokusera på musiken.
2. Träna din självrespekt
Släpper du allt när din närstående ringer och ber om hjälp? Går det ut över din hälsa och saker du vill göra? Då kanske du behöver öva upp din självrespekt och försöka sätta gränser. Prioritera även det som är viktigt för dig, ta dina känslor på allvar och våga uttrycka – och tillgodose – dina egna behov.
3. Säg inte “ja” direkt
I stället för att släppa allt när din närstående ringer – kan du säga “jag återkommer strax” och fundera själv först? Eller “Jag hjälper gärna till, men i dag passar det tyvärr inte. Jag kan hjälpa till i morgon”.
4. Omsorgsplanera och växeldra
Om det finns flera anhöriga kring din närstående är det bra om ni kan växeldra. Våga uttrycka om du inte mår särskilt bra just nu och önskar att någon annan kan dra ett större lass. En annan period kanske det är någon annan som behöver pausa. Tänk på att omsorgsplanera och dela upp tiden ni tar hand om er närstående. Ta inte själv på dig onödiga extra uppdrag om du vet att din närstående har en tuff period och du vill finnas där.
5. Kom ihåg att du inte är lösningen
Med största sannolikhet kan du inte lösa din närståendes alla problem genom att alltid finnas där dygnet runt, vara tillgänglig årets alla dagar och rycka ut mitt i natten gång på gång. Duska inte behöva bära allt ansvar själv och ofta är det svårt att orka ta hand om någon annan om du inte tar hand om dig själv.