Min benskörhet blev en chock – men idag är jag tacksam
– Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna vara benskör. Men nu ser jag till att bli frisk från detta, säger hon.
Katarina Burton, 60, joggar en till två gånger i veckan och styrketränar tre gånger i veckan. Hon är noga med att äta fet fisk och mat med mycket kalcium, protein och D-vitamin. Hon säger att hon i dag är i sitt livs form.
Allt tack vare en högst oväntad diagnos förra året. För trots att Katarina var relativt ung och rörde sig mycket, hade hon drabbats av osteopeni. Ett förstadium till osteoporos, benskörhet.
– Jag visste nästan ingenting om sjukdomen och det fanns inte i min sinnevärld att jag skulle drabbas av den. Men jag har lärt mig nu att skelettets täthet i stort sett rasar i samband med klimakteriet, säger Katarina Burton, som bor i Saltsjöbaden, Stockholm.
Kom tidigt i klimakteriet – ökar risken
I klimakteriet avstannar nämligen kroppens produktion av hormonet östrogen, som har en skyddande effekt på skelettet genom att det bidrar till att bibehålla benmassa. När produktionen sjunker, ökar nedbrytningen av ben i kroppen. Hur snabbt det sker varierar mellan olika personer.
Rekommendationen inom vården är att kvinnor över 50 års ålder som fått frakturer, bör genomgå en frakturriskvärdering och ofta en bentäthetsundersökning. Dessutom borde alla kvinnor som närmar sig klimakteriet försöka att hålla koll på de många riskfaktorer som kan leda till benskörhet, menar Katarina.
– Jag fick min första fraktur när jag var 49 år, i överarmen precis nedanför axeln. Läkarna sa att det är ett väldigt vanligt ställe för kvinnor att bryta sig.
Det gjordes ingen undersökning av Katarinas bentäthet. Hon hade ju inte fyllt 50 år. Däremot kom hon in i klimakteriet ovanligt tidigt, påpekar hon. Redan vid 42 års ålder, något som ökar risken för att drabbas tidigare av osteoporos.
– Det var det ingen som berättade för mig då. Hade jag ätit östrogentabletter genom klimakteriet, som många gör, hade jag skyddat mitt skelett. Men jag har en ärftligt ökad risk för bröstcancer, så jag avstod östrogen. Jag visste ju inte då att benskörhet låg i den andra vågskålen, säger Katarina.
Läkaren utelämnade osteopenin
Fler frakturer skulle följa: I juli 2020 bröt hon fotleden när hon trampade snett på en sten. Fotledsfrakturen ville inte riktigt läka så nu blev Katarina skickad på en bentäthetsmätning. När resultatet kom förklarade husläkaren för henne att hon inte hade osteoporos.
– Men läkaren utelämnade det faktum att jag hade osteopeni. Det hade varit bra att få veta.
I mars förra året åkte Katarina med maken till Italien för att åka skidor. Hon föll i en sväng och landade på vänster sida.
– Jag kände direkt att det hade gått åt pipan.
Och det hade det. Hon hade flera frakturer på bäckenet och i korsbenet vid rumpan. En inre artär hade gått sönder och orsakat en stor blödning i magen. Det blev totalt tolv dagar på sjukhus i Italien.
Ordinerades tung styrketräning
Väl hemma i Sverige igen blev mottagandet från vården ganska ljumt, ingen var intresserad av de italienska journalerna. Efter några veckor skickades hon på sjukgymnastik. Fysioterapeuten var den första som tittade i journalen och berättade för Katarina att hon hade osteopeni.
– Men va?! Varför hade husläkaren inget sagt? Jag blev helt chockad. Och alla mina vänner menade på att jag ju inte kunde vara benskör, som ung, stark och aktiv.
Det gjordes en ny bentäthetsmätning och visst stämde diagnosen. Katarina sattes genast på behandling med ett läkemedel som hon får i form av dropp en gång om året. Det hämmar nedbrytningen av benceller. Fysioterapeuten kom också med ett annat besked.
– Nu är det tung styrketräning tre gånger i veckan livet ut som gäller, sa han. Jag var helt ställd. Jag hade inte ens tagit in att jag var benskör. Och jag tyckte mycket om att gå på mina motionspass i grupp, berättar hon.
Vill bidra med kunskap
Katarina började läsa på om sjukdomen och engagerade sig i patientföreningen Osteoporosförbundet.
– Desto mer jag sökte kunskap, ju räddare blev jag – och mer förbannad. Hälften av alla kvinnor kommer att få en fraktur för att de är bensköra. Det kostar enorma summor för samhället. Och allt detta lidande – ofta helt i onödan. Då bestämde jag mig för att prata om detta och varna alla.
På osteoporosdagen 20 oktober 2022 lanserade Katarina en Facebooksida: Älskade skelett, där hon informerar och inspirerar. I år är det dags att göra entré på Instagram under samma namn.
– Många gånger kan man ju göra något åt sin benskörhet. Och eftersom kunskapen om detta är så dålig inom vården, vill jag att fler kvinnor känner till sjukdomen och kräver utredningar om de bryter sig. Jag vill inte att en enda kvinna någonsin mer ska vara lika okunnig som jag var.
"Jag toppar rent fysiskt vid 60 års ålder"
Katarina har också medverkat i TV4 Nyhetsmorgon och berättat om sjukdomen, och att man kan göra livsstilsförändringar som stärker skelettet.
– Jag har aldrig varit så vältränad och stark som jag är just nu. Jag har inte ont någonstans och jag har aldrig haft så låg vilopuls som nu. Jag toppar rent fysiskt vid 60 års ålder!
Katarina arbetar som konsult inom bland annat försäljning och strategiarbete och är van vid att leta fakta och ställa krav.
– Jag kan prata för mig och se till att jag får en diagnos och den behandling som gör att jag förhoppningsvis blir frisk från detta. Men jag tänker på alla dessa kvinnor som inte är vana vid det. Som i stället lider av smärtorna livet ut. När det troligen hade kunnat förhindras, och det ganska enkelt också. Det är inte okej att det fungerar så här. Det vill jag verkligen bidra till att ändra på, säger Katarina Burton.
Benskörhet – en tyst sjukdom
- En halv miljon svenskar är drabbade av benskörhet (osteoporos). Det är vanligast hos kvinnor, men förekommer även hos män.
- Osteoporos är en förändring av skelettets struktur och en så kallad ”tyst sjukdom”, vilket innebär att det är ett symtomfritt tillstånd som utvecklas långsamt under flera år.
- Frakturer kan uppstå redan vid lindriga fallskador. Efter den första frakturen ökar risken för fler.
- Om du plötsligt får en intensiv smärta i ryggen som blir värre när du står eller går, kan det bero på en fraktur i ryggraden som har orsakats av osteoporos, en så kallad kotkompression, som beror på att kotorna sjunker ihop.
- En krökt rygg, framåtböjd hållning och minskad kroppslängd är andra vanliga tecken på långt framskriden osteoporos.
Källa: Osteoporosförbundet
Professorn: Kunskapen inom vården är låg – orsakar ett enormt lidande
Varannan kvinna och var fjärde man i Sverige drabbas av benskörhet. Eftersom Sverige inte screenar befolkningen, så som man rekommenderar i till exempel USA, upptäcks ofta inte sjukdomen förrän det skett en fraktur.
Enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska alla som drabbats av benbrott och är över 50 år gamla genomgå en frakturriskvärdering och ofta även en bentäthetsundersökning, så kallad DXA. Men det sker sällan, vilket innebär att sjukdomen hos den stora majoriteten fortsätter att utvecklas, helt obehandlad.
– Ett klassiskt och mycket tragiskt exempel för oss inom vården är en kvinna i 70-årsåldern som plötsligt får ryggvärk. Hon har kanske krattat i trädgården eller ansträngt ryggen på något annat sätt. På vårdcentralen beställer man ingen röntgenundersökning, utan hon skickas hem med värktabletter, berättar Mattias Lorentzon, professor och överläkare i geriatrik som arbetar på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Mölndal.
– Efter två år händer något liknande – då kan hon knappt gå längre. Och först då ser man på röntgen att det finns två brutna ryggkotor, en gammal och en färsk. Det är olyckligt, för kotfrakturer leder ofta till kronisk värk, sämre funktion, ökad risk för sjuklighet och ofta felställning i ryggen – permanent.
Ansvaret faller på patienten
I stället, menar han, kunde patienten ha fått en bentäthetsundersökning och därefter ett läkemedel som gjort att risken för frakturer minskat med 70 procent.
– Det är ett grovt fel att inte utreda den här gruppen. Trots att det är högprioriterat av Socialstyrelsen att undersöka alla över 50 år, är det ändå bara en bråkdel av sjukhusen som har rutiner för det. Att kunskapen inom vården är så låg orsakar ett enormt lidande.
Resultatet är att ett stort ansvar faller på patienten.
– Det gör att du själv måste veta att du måste bli utredd. Ett skäl till att sjukvården kommer undan med detta är att det bara är de pålästa patienterna som ryter till, säger Mattias Lorentzon.
Bentätheten minskar efter menopaus
Varje år sker omkring 120 000 osteoporosrelaterade frakturer i Sverige, vilka medför en kostnad på över 23 miljarder kronor, enligt Osteoporosförbundet.
Mattias Lorentzon berättar att slumpvisa röntgenundersökningar som utförts visar att mer än var tredje kvinna mellan 50 och 90 år har en kotkompression.
– Och har du haft en sådan löper du 4–5 gånger högre risk att få en till. I dag hittar vi bara en av tre som har kotfrakturer, det är oerhört sorgligt.
Benskörhet kommer med stigande ålder. Men ärftlighet, tidig menopaus, rökning och en del mediciner som kortison, gör att benförlusten går snabbare för vissa.
– Efter menopausen minskar östrogenproduktionen hos kvinnor och då tappar skelettet snabbt i styrka. Därefter minskar bentätheten med en procent varje år, om inget görs.
Behandling: kost, träning & läkemedel
Behandlingen av osteoporos består av olika delar. Den innefattar dels vad du kan göra själv för att vårda ditt skelett, som att röra på dig varje dag, träna balans och muskelstyrka samt äta en allsidig kost rik på kalcium, D-vitamin och fibrer.
Till det kan läkemedel läggas till som bromsar nedbrytningen av ben, stimulerar uppbyggnaden av nytt ben och stärker det nybildade benet, samt kalcium och D-vitamin.
Källa: Osteoporosförbundet
Benskörhet kan ibland botas
Olika läkemedel kan motverka den skelettnedbrytande effekten i kroppen och nu finns även nya så kallade skelettanabola läkemedel som kan öka bentätheten och stärka skelettet markant.
– De senaste åren har väldigt effektiva skelettuppbyggande behandlingar kommit. Med dem kan man faktiskt bota benskörhet i många fall, säger Mattias Lorentzon.
Dessutom har patenten gått ut på vissa av läkemedlen, vilket gör att de inte är särskilt dyra för vården.
– Men de flesta läkare vet inte så mycket om detta. Det är det stora problemet. Resultatet är att de flesta med benskörhet får behandling med de enklare, äldre preparaten som inte är så effektiva.
Så kan du förebygga
Ett märkligt faktum är att risken för benbrott i Sverige är högst i hela EU. Men inte för att gatorna är halare här eller att vi är klumpigare än de andra européerna.
– Något i våra gener gör att vi bryter oss i högre utsträckning. Det handlar sannolikt inte så mycket om livsstilen, eftersom kvinnor som invandrat och bott här länge, ändå har betydligt lägre risk att bryta sig, säger Mattias Lorentzon.
Benbrott är också potentiellt dödligt för äldre och sjuka människor.
– De som är gamla och har flera olika sjukdomar löper extra stor risk. Vi vet att 20 procent av dem med höftfraktur dör första året efter en höftfraktur. Och benskörhet är en viktig orsak.
Men det finns livsstilsfaktorer som motverkar utvecklingen.
– Man ska bibehålla kroppsvikten, inte bli för tunn och äta tillräckligt mycket. När du åldras måste du äta oftare samt energi- och näringstätare eftersom tarmen tar upp näring sämre, säger Lorentzon.
Fysioterapeuten: Nya rön om vikten av träning
På Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg finns en osteoporosmottagning där det erbjuds både kostråd och träning som stärker skelettet, i vad som kallas Osteoporosskolan. Här är Margareta Svensson fysioterapeut.
– Sjukdomen är så otroligt vanlig och vitt spridd. Det är häpnadsväckande att det inte pratas mer om den. Kunskapen om osteoporos och fysisk aktivitet behöver förbättras! Många uttrycker oro över motstridiga besked om vad de kan och ska göra för att klara av sin vardag. Detta är verkligen inte bara ”den äldre personens” sjukdom – jag uppskattar genomsnittsåldern till cirka 60 år hos deltagarna i Osteoporosskolan.
På samma sätt som läkemedlen har utvecklats på senare år har också rådgivningen om fysisk aktivitet och träning till osteoporosdrabbade förändrats, konstaterar hon.
– Tidigare har många fått rådet att vara försiktig, att man ska låta bli att röra på sig, för att minska risken att ramla. Numera vet vi att man ska göra precis tvärtom. Det finns i dag bra studier som visar på vikten av träning för skelettet och även vilken typ av träning det ska vara, säger Margareta Svensson.
Vilken träning är det?
– Belastande styrketräning och utmanande balansövningar. Hoppa och stampa. Men man kan inte ge samma råd till alla när det gäller hur hårt man ska träna eftersom de fysiska förutsättningarna skiljer sig åt. Är du ung, vältränad och van, kanske det passar jättebra att hoppa hopprep och gå på tuffa gympass. Men är du otränad eller ovan kan det vara lagom belastande att till exempel stå på tå och låta hälarna ”dunsa ned” och att träna på att resa dig upp från sittande utan att ta stöd med händerna. Det viktiga är att få in träningen som rutin i vardagen, att det sker regelbundet och att man successivt höjer nivån på träningen. Sikta på tre balans- och styrketräningspass i veckan.
Varför balansträning?
– Bra balans förebygger att man faller men ökar också tilltron till din egen förmåga – vad du klarar av i vardagen, säger Margareta Svensson.
Foto: Susanne Kronholm, Cecilia Hedström/GU, Shutterstock/TT