Jan Roger sökte hjälp för extrem klåda – hade cancer
Jan Roger från Bodö sitter i sängen och kliar sig över hela kroppen. Huden är röd och kliande, det kliar i fotsulorna, handflatorna och mellan tårna. Det känns som om klådan sitter djupt inne i hans ben.
Tidigt på morgonen svimmar han av ren utmattning, men det dröjer inte länge innan Jan Roger återigen rycks upp av den intensiva klådan. Varje natt under de kommande tre veckorna får han inte mer än två timmars sömn.
Det var Avisa Nordland som först rapporterade om fallet.
– Det är något av det värsta jag har varit med om, säger han till Dagbladet.
Men det kommer att bli mycket värre.
Fruktansvärda dagar
Vi ”träffas” via telefon. Jan Roger berättar om många sömnlösa nätter i januari med klåda, ångest och ögon som sakta men säkert började gulna.
På sjukhuset i Bodö visade blodprover att hans levervärden var skyhöga. Men läkarna förstod inte direkt vad som var fel.
Kanske var det medicinerna han tog? Han blev tillsagd att dra ner på dem. Men klådan försvann inte.
– Mina levervärden var fortfarande åtta gånger högre än normalt, tillägger han.
Så det var raka vägen till ultraljud, där läkarna till slut upptäckte orsaken till klådan: 15 till 20 gallstenar som blockerade hela gallgången nästan helt och hållet.
När gallstenarna blockerar utgången stannar gallan också kvar i gallblåsan utan att ta sig till tarmen. Därmed kan färgämnena i gallan, som ger avföring och urin dess färg, läcka ut i blodomloppet.
Även om vi alltid har lite av detta i blodet finns det gränser för hur mycket gammaglutamyltransferas vi bör ha. Ett normalvärde är 26 enheter per liter blod, men Jan Rogers värden hamnade på 191.
– Det första man lägger märke till är ögonen, säger han.
Allt det vita var gult.
– Sen blev min hud helt gul. I takt med att blodvärdena steg blev klådan bara värre och värre. Det var några helt fruktansvärda dagar.
De är mer benägna att få gallsten
Marte Kvittum Tangen, chef för Norsk forening for allmennmedisin, förklarar att det är mycket vanligt att ha gallsten, men att symptomen är betydligt ovanligare.
– Oftast får man symtom när stenarna blockerar utloppet. Detta kallas för en gallstensattack, säger hon till Dagbladet.
Dessa patienter kommer ofta till akuten med akuta och intensiva buksmärtor på höger sida. En del känner smärta runt skulderbladen på ryggen.
Patienter som drabbas tenderar att bli rastlösa och vill gå fram och tillbaka, säger Marte om dem som drabbas av gallstensanfall.
– Om jag ser en patient i väntrummet som vandrar omkring rastlöst och håller sig om magen tänker jag genast att det är antingen gallsten eller njursten, säger hon.
Även om gallsten är relativt vanligt kan orsakerna variera. Marte berättar att den vanligaste typen är så kallade kolesterolstenar:
– Detta är relaterat till vikt. Det är också så att om man plötsligt går ner ganska mycket i vikt så kan stenarna börja röra på sig och ställa till problem, säger hon.
Andra har en familjär benägenhet för gallsten. Diabetes och graviditet är andra riskfaktorer som läkaren lyfter fram.
– Vissa människor är helt enkelt mer benägna att få gallsten än andra, tillägger hon.
Fick själv skade-tankar
Även om gallstensanfall kan vara mycket påfrestande är de vanligtvis inte farliga, enligt läkaren. I sällsynta fall kan det leda till blodförgiftning med bakterier.
I Jan Rogers fall ansamlades avfallet i blodomloppet och ledde till gulsot. Han remitterades till en magnetröntgen för att få en mer exakt bedömning, men säger att han fick vänta i flera veckor.
– Väntan var extremt jobbig, säger han.
Allt eftersom dagarna gick började desperationen växa:
– Sedan kom tankarna på att skada mig själv. De blev ganska konkreta och otrevliga tankar, om man säger så, säger 43-åringen.
Det började som en krypande tanke som han till en början sköt bort. Men snart blev de alltmer påträngande – och efter tre veckor av konstant klåda var han inte längre rädd för tankarna.
– När jag nämnde detta för min läkare tog hon det på största allvar. Hon kunde se på mig att jag inte mådde bra. Så hon kontaktade sjukhuset och jag genomgick en magnetröntgen och en operation.
Även om kirurgerna försökte få ut alla stenar under operationen insåg de snabbt att situationen var värre än väntat: Med upp till 20 gallstenar som blockerade hela röret kunde de bara få ut ett fåtal.
Men läkarna hittade också något annat ”mycket märkligt” bredvid gallutloppet, enligt Jan Roger.
– Det visade sig vara ett förstadium till cancer.
Tog bort tolvfingertarmen
Allt gick plötsligt mycket snabbt, enligt Jan Roger. Han beskriver det som en ”galen maskin” som omedelbart började rulla.
Från att ha kliat sig till sömns i flera veckor fick han ett samtal från en cancerkoordinator dagen efter att cellförändringarna upptäckts.
Det var nya ronder på sjukhuset. In för fler blodprover, CT-skanningar och långa samtal med kirurger. Jan Roger rekommenderades att få hela tolvfingertarmen och gallblåsan bortopererad, liksom en del av magen, tunntarmen och bukspottkörteln.
Allt gick så otroligt fort, tyckte Jan Roger. Själv tog han det hela med ro.
– Jag är mycket förvånad över mig själv. Min fru sa samma sak, hon hade också trott att jag skulle reagera mycket mer på budskapet. Men jag tror att det beror på att jag mådde så dåligt av klådan, påpekar han.
Klådan var inte farlig, bara otroligt irriterande.
– Men jag var så sjuk och så desperat att när jag hörde om cancern tänkte jag bara "ja, okej. Fair enough".
– Det var ju trots allt tack vare gallstenen som man upptäckte cancern.
Gallvägscancer upptäcks ofta sent
Jan Roger hade inga symptom på förstadier till cancer. Därför skulle läkarna förmodligen inte ha upptäckt cancern innan den hade tid att utvecklas – och sprida sig ytterligare.
Detta förklaras av Daniel Heinrich, överläkare vid Sykehuset Innlandet och ordförande i Norsk Onkologisk Forening.
– Gallvägscancer kan finnas i den stora gallgången, som i det här fallet, där den sprider sig till tolvfingertarmen. Men den kan också finnas i de små gallgångarna som löper inåt mot levern, säger han till Dagbladet.
I ett tidigt skede finns det ofta inga eller mycket få symtom. Det är just detta som är så farligt med gallvägscancer, enligt Daniel.
– När man väl upptäcker det på grund av att man har symtom har cancern redan börjat sprida sig. Ur den synvinkeln låter det som om det upptäcktes av en slump, tillägger läkaren.
Han kallar det för ett ”lyckoträff”.
– På grund av gallstenen togs troligen ett litet cellprov från gallgången trots att patienten inte hade några symtom. Om detta hade fått utvecklas skulle det ha blivit gallvägscancer, påpekar han.
Detta är ett bra exempel på hur viktigt det är att upptäcka cancer i ett tidigt skede. Detta är svårt att göra när det gäller gallvägscancer – men Daniel vill i stället lyfta fram det screeningprogram som har inrättats för att förebygga livmoderhalscancer.
– I detta program uppmanas kvinnor att regelbundet ta cellprov från livmoderhalsen, men detta är inte möjligt att göra när det gäller gallvägscancer. För alla typer av cancer där man känner till sådana förstadier är det däremot mycket lätt att undersöka, betonar han.
Samband mellan gallsten och cancer
Men kan cancer i gallgångarna och gallsten ha ett samband?
Det är svårt att säga säkert, enligt Daniel.
– Svaret på detta är alltid ja. Men hur många procent är fortfarande osäkert.
En möjlighet är att om gallstenen har legat i gallgången under lång tid så kan gallgången också bli irriterad, förklarar han.
Detta kan i sin tur leda till en inflammatorisk reaktion. Och här kan det finnas ett samband med cancer:
– Inflammation är förmodligen en möjlig riskfaktor för att utveckla cancer. I andra fall har det skett en cellförändring där under ganska lång tid innan du fick gallsten, tillägger läkaren.
Han anser därför att det inte går att dra några slutsatser om att gallsten leder till cancer.
– Poängen är att när man först gör en undersökning och ett ingrepp för att ta bort stenarna i gallgången är det en bra idé att ta ett cellprov för att kontrollera, understryker han.
Tacksam efter lyckad operation
Det är just detta som Jan Roger vill betona. När han ser tillbaka på de långa dagarna med extrem klåda, sömnlösa nätter och det plötsliga beskedet om cancer, tycker 43-åringen att han faktiskt hade väldigt tur.
– Det kunde ha varit mycket allvarligare. Det är därför jag vill dela med mig av den här historien; jag hoppas att den kan göra människor, och sjukvårdssystemet, lite mer medvetna.
– Men jag kan inte göra annat än att berömma dem som behandlade mig. När saker och ting verkligen började hända var de helt briljanta, tillägger han.
– När de rekommenderade operation var det faktiskt ett mycket enkelt beslut. Jag behövde inte tänka så mycket på det.
Dagbladet har varit i kontakt med Jan Roger efter operationen, som ägde rum i början av juli. Enligt 43-åringen gick det alldeles utmärkt:
"Det ser riktigt bra ut", skriver han i ett sms.
Den här artikeln är översatt av MåBra-redaktionen. Den har tidigare publicerats på vår systersajt Dagbladet.no. Foto: Tom Antonsen/Dagbladet, Privat, Kreftforeningen/Tommy Hoang