Amanda lever med ocd: ”Som en liten drogfix”

Redan som liten var det viktigt för henne att gosedjuren skulle stå på ett visst sätt, förändringar av alla dess slag kändes olustigt och i tonåren kom några tics.

Efter reklamen: Vanliga symptom vid panikångest - så lindrar du

Idag är författaren Amanda Romare, känd för succéromanen Halva Malmö består av killar som dumpat mig, 34 år gammal och hon lever med ocd, något hon berättade i en krönika i DN nyligen.

Där beskriver hon sin vardag med tvångstankarna ständigt närvarande; Hur en singla slant-app styr allt från hennes kaffeintag till sexliv, klädångesten som upptar timmar av morgonen och det nästintill omöjliga uppdraget att flytta en topsask från ett hyllplan i badrumsskåpet till ett annat.

”Ett mönster i hjärnan på repeat”

För MåBra berättar författaren att hon kämpat med ångest och ocd genom åren, men att det var först i 25-årsåldern som hon förstod hur mycket tvångstankarna ”smög sig in i varje del” av hennes liv.

– För mig är det en mani, en besatthet, ett mönster i hjärnan som hela tiden går på repeat. Vissa delar av min ocd kan jag stänga av som en stereo, men andra delar är för svåra. Då går det inte, då får man den här känslomässiga urladdningen och mörkret kommer.

Amanda är på en plats i livet ”där saker och ting för en gång skulle rullar på lite”, även om ångesten hindrar henne från att njuta fullt ut. Man kan kämpa med ocd och samtidigt vara högfunktionell, understryker hon.

– Jag har ju mitt jobb, jag presterar bra och jag betalar mina räkningar. Då tror man att ändå att det är ett fungerande liv, det kan det vara, och man kan samtidigt deala med detta, men i slutändan finns det väldigt lite energi kvar.

När blir oron ohälsosam?

Varningssignalerna: Riskerar du att bli sjuk av oro?

Kämpar med kläd- och utseendeångest

Hur kan en dag med tvångstankar se ut i Amandas liv? Just nu kämpar hon mycket med kläd- och utseendeångest, något som tar tid från både arbete och det sociala livet.

– Det är svårt att gå upp på morgonen för då vet man att man ska möta att behöva klä på sig, man vet att det kan ta två timmar, fast det tar 20 minuter för andra.

Ibland kan en outfit involvera hela familjen, som mer eller mindre går skiftgång som ”ångestjour”.

– Man börjar förlita sig på vissa människor, typ min syster eller mamma eller min pojkvän. Man börjar ringa dem om allting, strumpor, tröja, linne och hår, och plötsligt lägger de två timmar av sin morgon på att hjälpa mig.

Amanda Romare

Ålder: 34.
Bor: Malmö.
Familj: Pojkvän och stor familj.
Gör: Författare och producent. Romandebuterade med Hela Malmö består av killar som dumpat mig, som ska bli tv-serie. Skriver också på en uppföljare och jobbar på ”flera olika projekt”.
Utöver det driver Amanda Romare stiftelsen Den andra sidan, för unga mot psykisk ohälsa, och projektet Härlig är jag.
– De här ämnena ligger mig varmt om hjärtat, men det är så komiskt när man själv börjar kämpa med det, att man parallellt jobbar med det, säger hon om sina hjärteprojekt.

Om ”det absolut förbjudna”

Det ”absolut förbjudna” anhöriga kan göra är att bekräfta en, säger Amanda och liknar det med att en missbrukare får sin ”fix”.

– Man frågar folk hela tiden: ”Är det okej med de här strumporna?”, och så får man ett svar och så blir det som en lättnad, som en liten drogfix i några minuter. Sen börjar det om igen. Det är svårt att bryta loopen.

Bor ihop med sin pojkvän

Kläder och utseendet är bara ett av många områden som upptar Amandas tankar på ett tvångsmässigt sätt. Hon kan sitta och stirra på en växt för att kontrollera att den växer, och att saker och ting står på rätt plats.

– Det kan också smyga sig in spirituella grejer som att: ”Ånej, nu sa jag att min nästa bok kommer att gå dåligt, då kommer den gå dåligt”, och så har man panik över det. Tvånget är lömskt på det sättet att den attackerar flera områden.

Amanda bor ihop med sin kille i Malmö. Hon förundras över att hon kan vara så hämmad av något, som är så enkelt för någon annan. Som att städa i badrummet till exempel.

– Nu har jag valt en ganska snäll kille. Det bidrar till att det fungerar ganska bra, han är förstående. Och att han inte har det här problemet. Han får offra mycket av sin tid för att täcka upp.

Dysmorfofobi: När utseendet tar över ditt liv

”Finns en slags humor i ocd:n”

Mitt i allt kan Amanda skratta åt alltihop ”för det är så sjuka saker”, säger hon, vilket hon också tar upp i krönikan:

”Det finns en slags humor i ocd:n. I det absurda. Till exempel att jag inte kan använda min satisfyer längre eftersom jag har fått för mig att den ska suga ut min klitoris och göra den lång som en elefantsnabel”.

Likaså finns det också någonting osunt i det hela, menar hon:

”Som att min kille ofrivilligt ofta får tillbringa våra middagar och filmkvällar i mörker eftersom jag inte klarar av att tända belysningen ifall jag råkar upptäcka ett lockbete för tvångstankarna”, skriver hon.

– När man pratar om det så kan man skratta åt det, men hade någon kikat in i vardagen som den är nu, så är den fruktansvärt kaotisk.

– Det är kanske jobbigast, man får aldrig en paus – antingen så gör man tvånget, eller så har man en ängslan att det ska komma, man försöker gardera sig hela tiden.

Vände och vred på allt i förhållandet.

Sofia led av relations-OCD - så blev hon fri från tvångstankarna

Nya KBT-timmar inbokade

Det som biter bäst på tvångstankarna är att utsätta sig för dem och att inte bli bekräftad, säger Amanda. Hon har precis bokat in sig på ett gäng nya KBT-terapitimmar. Hon vill må bättre både för sin egen skull, och för familjens.

– Man blir lite ledsen ibland när man tänker på hur det hade kunnat vara. Nu hoppas jag att jag får hjälp. Hade jag raderat all onödig ocd och ångest hade ju livet varit enklare. Det är någonstans den förlorade tiden som ändå finns, som är jobbig att tänka på.

Kan du se en vardag utan ocd i framtiden?

– Nej verkligen inte, säger hon skrattar till. Men jag är ändå optimistisk att jag ska bli bättre. Det känns som en utopi att leva utan detta för man är så van att ha det. Jag har börjat doppa min tå i att må bättre nu genom att försöka ta tag i det. Ett liv där man är frisk vore underbart.