"Det dyker upp tankar som är riktigt dåliga – hjälp!"

Fråga: Jag vill se mig som en ganska schyst och omtänksam person. Men då och då dyker tankar upp som är riktigt dåliga och som får mig att känna mig genomrutten! För en tid sedan när jag funderade på att köpa villa kom till exempel tanken: Ja men, det kanske inte dröjer länge innan det går, eftersom mina föräldrar är över 80 år och ganska sjuka. I nästa stund fick jag otroligt dåligt samvete och kände mig som världens sämsta dotter. Det var ju som om jag önskade livet ur dem! Allt de gjort för mig. Jag mår dåligt över det här, känner mig falsk. Hur kan man slippa sådana här tankar? Betyder de att jag är hemsk innerst inne.

/Maria

Svar: Grattis till att du är fullständigt normal. Alla människor har en massa olika tankar i huvudet som spretar åt olika håll, ibland egoistiska, andra gånger altruistiska. Jag vågar påstå att inte ens Moder Teresa enbart tänkte ”goda” tankar. Våra tankar kan vi inte kontrollera särskilt väl (ens när vi vill), de lever lite grann sitt eget liv därinne i huvudet.

Du kan låta dem vara, huvudsaken är vad du gör. Att tänka på att ett kommande arv skulle kunna hjälpa dig att förverkliga en dröm är inte samma sak som att önska livet ur sina föräldrar. Båda de sakerna får plats, sida vid sida.

Läs också: Psykologens 5 bästa övningar mot stress

Du kan vara ledsen över att dina älskade

föräldrar är gamla och sjuka nu och kanske inte har så många år kvar i livet. Du kan samtidigt fundera på vad du ska göra med arvet som kommer att tillfalla dig i framtiden. Om du älskar dem så visar du det säkert genom omtanke gentemot dem. Det är vad som räknas! Inte vad som låter och inte låter inne i huvudet.

Jana: ”Min man straffar mig när han blir sur”

Läs också: Jana: ”Min man straffar mig när han blir sur”