Så kan du förlåta någon som sårat dig
Hur kan vi förbättra vår förmåga att förlåta, om viljan finns där?
Här djupdyker vi i två psykologers tankar och idéer om hjälpsamma metoder för att nå dit.
Ordet ”förlåt” kan vid vissa tillfällen vara skillnaden mellan försoning och splittring med en familjemedlem, en kompis eller en kollega. Men vad betyder förlåt egentligen? Och varför är det viktigt att få höra eller kunna säga?
Oförmågan att kunna förlåta kan göra ont, i synnerhet om man har blivit djupt sårad av någon man tycker om. Ofta återupplever man traumat av sveket och får svårt att gå vidare. Ilskan eller klumpen i magen som kan uppstå, kan slå rot och växa över tid. Detta i sin tur gör att det kan bli svårt att komma i kontakt med känslor av lycka, trygghet och kärlek.
Här djupdyker vi i innebörden av verbet att förlåta, varför det kan vara så svårt och hur man aktivt kan jobba med att förbättra sin förmåga att förlåta!
Experter i den här artikeln
Namn: Sofia Viotti
Yrke: Leg. psykolog, föreläsare och författare
Fokusområden: Självmedkänsla på jobbet och i privatlivet
Instagram: @psykolog_sofiaviotti
Lär dig förlåta – släpp taget om trauma
Den amerikanska psykologen och forskaren Robert Enright har gjort förlåtelse till sitt expertområde. Han har genomfört flera studier och skrivit två böcker på området.
I en krönika i tidningen Psychology Today berättar Enright om sitt arbete och om de lärdomar han samlat på sig genom åren. Bland annat fördjupar han sig i en forskningsstudie där han undersökte hur en viss typ av brottsoffer kunde gagnas av att börja underhålla idén av förlåtelse, samt börja praktisera det i vardagen enligt Enrights metod. Efter studien uppgav många av deltagarna att deras depressionsbesvär hade minskat kraftigt och att den otänkbara förlåtelsen plötsligt kändes tänkbar.
Men att förlåta ett övertramp eller svek är allt annat än lätt. Enright poängterar att hans föreslagna metod för att träna upp förmågan att förlåta är en djupt tidskrävande och ansträngande process, som kan framkalla stort obehag. Den handlar om att förändra de inre känslolivet i grunden och sådant tar tid.
Forskarens metod för att lära sig förlåta: Små kärlekshandlingar
När man blivit djupt sårad och inte har verktygen att gå vidare, är det lätt att man börjar skärma av sig mot världen och att man mer oftare än sällan tar för givet att människors avsikter inte är goda. Oförmågan att förlåta kan med andra ord skapa stort lidande hos en själv.
Enrights metod bygger på hjälpsamma förberedelser eller närmanden till ett förlåtande. Det är inte sannolikt att man är redo att bemöta den man blivit sårad av i ett första skede. För att kunna läka behöver vi först förändra vårt känsloliv till det bättre menar han.
Hur övar man upp sin förmåga att förlåta?
Hur föreslår han att man går till väga för att göra det? Jo, genom att praktisera små platoniska kärlekshandlingar eller tjänster gentemot andra i vardagen. Han kallar det för ”service love”.
Han nämner exempel som att le mot ett kassabiträde i mataffären som du ser är påverkad av en stressig situation, ringa en kompis som du vet behöver prata av sig eller till och med skänka pengar till välgörenhet. Bara fantasin sätter gränserna här.
Vad är syftet med Enrights metod?
Grundidén är att du övar på att visa ömhet och värme mot din omgivning, i stället för att automatiskt hamna i motvilja eller ibland även hat. Dessa osjälviska små kärlekshandlingar syftar till att långsamt mjuka upp hjärtat mot världen igen, alltså inte mot den som har sårat dig.
Enligt studien kan den här praktiken sedan översättas till värdefulla insikter, så som exempelvis att det finns godhet i världen, att det är mänskligt att göra fel och att andra människor har ett värde, trots brister.
Viotti förespråkar självmedkänsla: ”Förebygger onödigt lidande”
När MåBra pratar med legitimerade psykologen Sofia Viotti för att be om hennes åsikt kring Enrights metod, börjar hon med att konstatera att förlåtelse är ett komplext begrepp. Hon har inte heller tagit del av Enrights forskning, men skriver under på premissen att ett varmt och omhändertagande perspektiv kan vara hjälpsamt.
Hennes egen föredragna metod för att förebygga onödigt lidande stavas dock inte ”service love” utan ”compassion”.
Vad menas med compassion och självmedkänsla?
– Det handlar mycket om att ha ett förhållningssätt där vi hela tiden vill ta hand om oss själva. Men också att förebygga att onödigt lidande skapas i vårt liv. Ungefär som en egen omhändertagande mentor, vars fokus är ditt välmående, förklarar Viotti.
Vi ber henne utveckla kring fördelar med compassionfokuserad terapi, som går ut på att öva upp just självmedkänslan.
– Vi lär oss att lyssna in våra egna känslor och behov, för att kunna ta hand om oss själva i livet. Det gör att vi minskar risken att hamna i en massa onödig stress, ångest och liknande. När vi väl är i en stressig situation, får vi också lättare att bryta den.
Kan ökad självmedkänsla bidra till förbättrad förmåga att förlåta?
– Det viktiga, när någon betett sig illa mot en, är att man får tillåta sig själv att känna alla känslor – ledsenhet och ilska. Man får vara arg på en person, samtidigt som det här kanske är en person som man också älskar. Ilskan kan hjälpa en att sätta gränser och förklara sin upplevelse för personen.
Exempel 1:
Person 1 har blivit sårad av person 2. Eftersom person 1 har övat på sin självmedkänsla väljer hen att uttrycka sina känslor, för att a) stå upp för sig själv och b) förebygga att bli sårad av person 2 på samma sätt i framtiden.
I det här exemplet har person 2 kontakt med sina känslor och tar till sig feedbacken från person 1. Person 2 svarar med genuin ånger och säger kanske något i stil med ”Jag insåg inte att mina handlingar påverkade dig på det sättet. Jag ber om ursäkt och ska verkligen tänka på det framåt”.
Exempel 2:
I det här exemplet är person 2 inte i kontakt med sina känslor. I stället för att lyssna på det som person 1 uttrycker, reagerar person 2 instinktivt med att försvara sina handlingar och slå ifrån sig. Kanske börjar person 2 till och med anklaga person 1 för att ha triggat den specifika situationen.
Det här exemplet är inte ovanligt. Och det är lätt att man, som person 1 i det här läget, tar anklagelserna som självkritik – och blir sårad på nytt.
Viotti påpekar att den här typen av interaktion kan uppstå en och två gånger, utan att man behöver ifrågasätta en relation. Skulle det dock vara så att det är en person som upprepade gånger sårar och sviker dig, utan att ta din upplevelse på allvar, så är det här kanske en relation du inte ska vara i .
Sofia Viotti om förlåtelse och barn: Vi lär dem fel
Som vuxna märker vi ofta ganska snabbt om en ursäkt är genuin eller om den uttalas endast för sakens skull. Viotti förklarar att vi ofta känner oss lugnande av en genuin ursäkt, eftersom personen som sårat oss då demonstrerar att hen tar på sig ansvaret.
När det kommer till små barn är en del vuxna däremot mer fixerade vid att barnen ska säga ”förlåt”, utan att riktigt förklara varför eller hjälpa barnet att känna känslor.
– Vi behöver förklara för barnet att: ”När du puttade Kalle här, blev han jätteledsen och det gjorde ont. Så hur känns det för dig när du ser det?”, säger Viotti och utvecklar sitt svar:
– På så sätt kan vi hjälpa barnet att komma i kontakt med känslorna och framför allt den sunda skuldkänslan. Så att ”förlåt” inte bara blir någonting man säger. Då kan man lika gärna säga vilket ord som helst, typ ”banan”. Det finns ingen poäng då.
Ger vi barnen fel inlärningsmönster när vi inte förklarar varför?
– Ja. Det vi vill få till, när man har gjort något dåligt, är ju att man ska känna skuld. Det är ju väldigt hälsosamt att känna skuld. Skuld ger oss en känsla av ansvar och en vilja att reparera.
