Terapeuten: 7 tips när din vän har det riktigt tufft
Först och främst, egentligen går det inte att vara en ”riktig” terapeut till en vän. Själva terapikonceptet bygger på att man inte ens känner varandra från början. Den ene fokuserar helhjärtat på den andre under ungefär en timme, och den som har öppnat sitt hjärta behöver inte efteråt fundera över ”tycker hon att jag är knäpp nu?” eller ha dåligt samvete för att man beklagade sig hela tiden och inte en enda gång frågade ”hur är det mellan dig och Johan då?”
– En stor skillnad är också att en terapeut aldrig ger några goda råd, och det vill man ju gärna göra som vän. I stället är vi terapeuter skolade i att se mönster som gör att det kan bli svårigheter i livet och ställa öppna frågor om det: ”Kan du känna igen den här känslan från någon gång tidigare i ditt liv, i så fall när då?” Det är viktigt att komma fram till sina egna svar eftersom det alltid ger störst effekt, förklarar Josefin Hjelm, psykosyntesterapeut och beteendevetare sedan tjugo år tillbaka.
Goda råd är sällan hjälpsamma
Problemet med att ge råd, på goda vänners vis, är inte minst att man riskerar att blanda ihop sin vän med sig själv. Är det du säger till vännen kanske egentligen något du själv skulle behöva höra för att läka dina egna sår?
– Vi har alla våra skuggsidor som vi inte kan se själva. Man kan helt enkelt inte se sin egen rygg. En professionell terapeut är ju skolad i det där, har själv gått i en massa egenterapi för att inte överföra sina egna känslor, och tar dessutom regelbundet handledning i sitt arbete för att hålla blicken klar, säger Josefin.
Men det betyder förstås inte att vänner inte har något värde för oss i krisen, menar hon. En empatiskt och stöttande vän är guld värd när vi har tappat fotfästet.
– Och då handlar det framför allt om att lyssna och bekräfta känslor. Man ska faktiskt undvika att ge råd då, för i det akuta skedet är vi ändå inte mottagliga för detta, utan bekräfta bara: ”Jag ser att det här är jobbigt för dig”, ”jag hör att du är ledsen”, sådana saker. Det kan verka för enkelt men det är verkligen bästa stödet.
Kunskap till en "hobbypsykolog"
Det kan vara bra, även som ”hobbyterapeut”, att känna till den kriskurva som experterna brukar prata om, menar hon. När vi går igenom något riktigt svårt i livet så reagerar vi ofta med chock och förnekelse i början. Personen kan känna sig som i en slags bubbla. Den spricker i nästa fas, reaktionsfasen, och då blir smärtan över vad som har hänt mer påtaglig och med den kommer ilskan, tårarna och ältandet.
– Först när man kommer ner till acceptansen, slår i botten av kurvan, så vänder humöret uppåt igen, och det är egentligen först då man som vän kan komma med sina goda råd eller ”ska du inte följa med mig ut en sväng på söndag?”
Kriskurvan
Chock och förnekelse: I den här fasen känns allting overkligt. Det är svårt att ta in vad som hänt. Din vän befinner sig i en slags bubbla och kan till och med förneka det som har hänt.
Som vän kan du... försöka hjälpa till med det basala, kanske komma över med en gryta, och se till att det viktigaste i vardagen rullar.
Reaktionsfasen: När chocken väl släpper blir smärtan mer påtaglig. Nu kan förtvivlan, ilska, tårar och ältande bubbla upp. Varför hände det här, och vem kan man skylla på?
Som vän kan du... lyssna och bekräfta alla olika slags känslor som dyker upp, men blir fasen väldigt långvarig kan det också vara bra att tipsa om annat stöd, som terapi eller självhjälpsgrupper med likasinnade.
Acceptans och reperation: I den här fasen har man accepterat vad som har hänt och påbörjat en läkning, även om det fortfarande känns jobbigt.
Som vän kan du... börja komma med förslag på roliga saker att göra tillsammans, och låta vännen ta lite rygg på dig utan krav.
Nyorientering: Din vän börjar kunna se positivt på livet igen, och är nu mer öppen för nya möten och upplevelser. Svåra känslor dominerar inte längre tillvaron, men fortfarande kan man glida tillbaka till en tidigare fas, om man inte var "klar" med den.
Som vän kan du... vara ett fortsatt bollplank och en följeslagare, men stelna inte i rollen, utan våga ta plats själv också, och be om stöd i ditt svåra, även om du inte tycker det är lika svårt.
Glöm inte bort dig själv i stöttandet
En viktig sak att komma ihåg, om man är den som ofta stöttar och peppar, tycker hon också är att tänka på balansen.
– Det är vanligt att det finns goda lyssnare i gruppen, några som ofta tar den här rollen att lyssna, hjälpa och stötta, och risken är att man som vän fastnar i det, så att det sedan känns läskigt att blotta sig själv. Då utvecklas en skevhet i relationen, men framför allt inuti personen själv som känner ”men vem stöttar mig i mitt svåra då?” Lösningen är att aktivt tänka på att också själv våga visa sig osäker och kanske börja be om råd. Vanligtvis brukar den andre då bli väldigt glad, ”åh, nu får jag hjälpa dig tillbaka”, för ingen av oss brukar egentligen tycka om dessa stelnade roller, säger terapeuten.
Egna sår kan bli användbara
En annan sak att tänka på, som väldigt medkännande vän, är att det faktiskt inte är ovanligt att man har utvecklat dessa empatiska sidor just för att man i grunden själv har sår.
– Om man själv vuxit upp i en dysfunktionell familj så kan det hända att man blir extra bra på att känna av och känna in. Med fördel kan man förstås själv gå i terapi för att ta hand om konsekvensen av detta, som en present man ger till sig själv. Kanske vill du så småningom själv utbilda dig till terapeut? Att du har den här bakgrunden är förstås något du har nytta av om du verkligen vill jobba med människor, sammanfattar Josefin Hjelm.
7 tips när du ska stötta en vän
Ge inte så mycket ”goda råd”, utan stötta så här i stället! Här får du terapeutens bästa tips till alla verkligt goda vänner.
1. Lyssna, lyssna, lyssna
Du behöver inte komma på lösningar, personen som krisar är ändå inte öppen för det. Den vill bara prata om sitt dilemma.
2. Bekräfta vad du hör
Det är precis som när man stöttar ett barn, då ska man också vara tydligt speglande: ”Jag ser att du är ledsen, har du ont där, ska jag blåsa lite?” Man säger inte: ”Jamen, det var väl inte så farligt!” Då förminskar man känslorna och det blir ingen stärkt av.
3. Ställ öppna frågor
I stället för att ge råd, som dessutom ofta kan färgas av våra egna filter, så kan man hjälpa vännen att göra en egen analys av sitt eget liv. Här kan man behöva hålla tungan rätt i mun så att man inte oavsiktligt råkar få in en dömande ton. I stället för att säga ”har ni inte pratat om det här hemma tidigare?” så fråga alltså ”hur har ni pratat om det här hemma tidigare?” De bästa slutsatserna är de vi kommer fram till själva, inte de som någon annan ger oss.
4. Avvakta med lösningar
Presentera inte din lösning ifall du inte uttryckligen får frågan. Då vet du också att personen är på en plats i kriskurvan där man är mer öppen för just råd.
LÄS OCKSÅ: Suicidexperten: Så vågar du prata med någon du är orolig för.
5. Utröna vad vännen behöver
Nysta lite i vad vännen behöver just nu. Är det kanske en boost för självkänslan för att hitta hoppet igen. ”Vill du att jag ska berätta allt du är bra på?”
6. Var ärlig om det känns svårt
Kom ihåg att en god vänskap ofta tål lite sanning. Om det känns för svårt att stötta så säg det. ”Vet du, det verkar som att du har fastnat i en känsla. Det här är för svårt för mig och jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så jag tycker att du ska prata med någon som kan det här.”
7. Balansera optimismen
Se inte din optimism som enda medicinen. Det kan bli som en konstig dans där vännen misströstar dystert och du möter upp med positiv peppighet och optimism. Se vad som händer om du i stället tar ett steg tillbaka. ”Ja, det verkar ju faktiskt jättesvårt det här...” Då ändras balansen och din vän kan mycket väl ta en mer positiv ståndpunkt själv, bara för att väga upp det hela.
Foto: Shutterstock/TT, privat