Birgitta levde med kroppskomplex: ”Så illa att jag inte fick barn”
– Jag speglade mig och tyckte att jag såg hemsk ut, berättar hon för MåBra.
Författaren Birgitta Gustafsson har gett ut den självbiografiska boken Ful: Mitt liv var byggt av skam. En bok om rädslan att inte duga i ett utseendefixerat samhälle.
För Birgitta Gustafsson var det någon gång på 80-talet som hon började uppleva att hon var ful. Och i många år framöver skulle hon leva med självhat och svåra kroppskomplex.
– Jag hade väldigt stora problem när jag var ung. Men jag vill betona att jag hade vänner och jobb, jag mådde bra, jag mådde inte dåligt. Men jag klarade inte av att visa mig naken... för jag hade så stora komplex, säger hon till MåBra.
Kroppskomplexen började i tonåren
Birgitta berättar vidare att hon var obekväm med sin kropp redan i tonåren och hade komplex för sin rumpa, sina bröst och celluliter. Men det hela kom att eskalera i 18-årsåldern när hon gick sista året på gymnasiet.
– Jag hade gått upp i vikt, och fått hudbristningar. Det förstod jag senare att det var inte så farligt, men då tyckte jag att det var fruktansvärt. Jag hade vänner och gjorde saker, men jag vågade inte bada med andra och jag vågade inte klä av mig med andra.
När Birgitta var i 24-årsåldern opererade hon sina bröst. Men efteråt var hon ändå inte helt nöjd.
– Jag gick till en annan läkare för konsultation, men då sa han att de inte var några problem med brösten, berättar Birgitta och tillägger:
– Jag var säkert överdriven.
Hade svårt för relationer – fick inga barn
Även om Birgitta hade både vänner och jobb satte komplexen stopp för mycket i livet; nya vänskapsrelationer, kärleksrelationer och barn.
– Det var ett hemligt liv jag hade. Jag tror det är ganska vanligt. Jag speglade mig och tyckte att jag såg hemsk ut.
Hon beskriver sig själv på den tiden som ”välanpassad”. Hon klarade av det sociala livet, men inte det intima, även om hon hade lätt för att träffa killar.
– Jag var väldigt låst. Jag klarade inte av att vara i relationer. Det var väl det som fick mest konsekvenser. Jag kunde inte klä av mig med någon, då kunde jag inte ha ett förhållande med någon heller. Det pågick ganska länge.
– För mig var det så pass illa att jag inte fick barn, eftersom jag inte klarade av att ha några relationer.
Psykologen: Så hanterar du utseende- och kroppskomplex
- Öva på att visa dig
Att hela tiden dölja hur man ser ut genom att exempelvis sminka sig överdrivet länge, är någonting som kommer att vidmakthålla beteendet och driva det längre. Det är därför bra att våga bryta mönstret, säger psykologen Martin Foster i TV4 Nyhetsmorgon.
– Går jag emot det och börjar utmana det här, så upplever jag att jag överlever. Det är tufft, och man behöver ofta stöd från omgivningen för att våga anta de här utmaningarna. - Prata om hur du känner
Det kan vara vanligt att känna skam över sina kroppskomplex. Vänd till någon person du litar på och berätta vad du går igenom. Det finns även stödlinjer dit du kan vända dig. Det är viktigt att prata med någon om du inte mår bra. - Umgås med människor som får dig att må bra
Försök umgås med människor som bidrar till att du uppskattar dig själv. Hitta på saker som du tycker om att göra, som kan få dig att tänka på annat än ditt utseende. - Ta hjälp
Det finns hjälp och olika typer av behandlingar att få om man lider av sitt kroppskomplex.
Källa: 1177.se, psykolog Martin Foster, TV4 Nyhetsmorgon.
Blev av med oskulden som 34-åring
Birgitta berättar hur hon kände sig annorlunda och stressad över att hon inte var i relationer som sina vänner.
– Det var oerhört skamligt för mig. Första gången jag var hos en gynekolog skrev jag in mig under falskt namn för jag vågade inte visa mig, jag tänkte att de skulle se att jag var oskuld.
– Jag var oskuld tills jag var 34 och några månader.
Att bli av med oskulden blev också en vändpunkt för henne.
– Jag var så rädd för att visa mig för någon. Men då gjorde jag det, och det var ingen fara. Då vågade jag gå in i relationer efter det, berättar hon.
Birgittas relation till kroppen i dag
Varför Birgitta drabbades av det här svåra kroppskomplexet vet hon inte. Ingen hade mobbat henne eller varit elak, snarare tror hon att det var ett resultat av omvärldens förväntningar, i tv, film och magasin, på hur man skulle se ut.
– Det var mycket fokus på veckotidningar och affischer. Hennes och Mauritz kom ju med mycket uppseendeväckande underklädsaffischer på den tiden, exempelvis.
Birgitta har jobbat med sitt kroppskomplex. Bland annat utsatte hon sig för svåra situationer, som att gå på badhus. I dag är hon 57 år gammal och har en god relation till sin kropp.
– Jag duger som jag är, även om jag inte tycker jag är perfekt på något sätt, för det är jag inte. Jag har mycket bättre självförtroende. Jag duger som jag är, och skulle jag inte duga för någon, då är inte det mitt problem.
Det har funnits en stor sorg i henne att hon aldrig blev mamma.
– Jag hade önskat ha barn. Men idag är jag 57 år, och jag känner att jag accepterat att jag inte fick några barn. Jag känner att jag har kommit mer tillrätta med det nu. Livet är som det är, jag tänker att det inte finns några självklarheter.
Foto: Privat.
”Vad söt jag var”
Med boken, och sin podd Fulpodden, hoppas Birgitta kunna hjälpa andra med liknande problem, som hon tror är vanligt förekommande.
– Det är ett samhällsproblem att vi är så utseendefixerade.
Ibland tittar Birgitta på gamla fotografier av sig själv från tiden hon upplevde som fulast.
– På många bilder syns mest bara ansiktet, och då tänker jag: ”Vad söt jag var, vad dum jag var”.
Hon fortsätter:
– Det var ingen fara med min kropp. Det är synd att jag slängde bort så många år på att tycka illa om mig själv.
