Shama Persson: ”Efter tredje självmordsförsöket ville jag leva”
Shama Persson, 53 år, var 47 när hon började äta anti-depressiva. Efter ett självmordsförsök.
– Det var först när jag fick medicin som jag fattade hur dåligt jag hade mått genom livet, berättar hon.
Det var Shama Perssons tredje självmordsförsök
Shama har skrivit boken Kantstött och väldigt värdefull – en självhjälpsbiografi om depression och livsglädje. Där får vi veta att det här inte var första gången som hon försökt ta livet av sig. Det var tredje försöket.
– De senaste fem åren har jag ägnat åt att försöka förstå vad som hände, varför just jag har mått dåligt, säger Shama.
Hon tror att det hänger ihop med barndomen. Att händelser där har påverkat hur hon hanterat sådant som hänt senare i livet. I boken beskriver hon bland annat hur hon som treåring slets upp från en för henne trygg familje-tillvaro i norr och plötsligt blev lämnad ensam på ett dagis i Uppsala.
Hur hennes mamma plötsligt bestämt sig för att flytta dit med barnen. Utan pappan, och utan att säga något innan.
– Mamma har berättat att jag under den första tiden inte åt och inte sov. Jag tänker att jag kände mig ensam, och otrygg.
Missbrukade alkohol, mat och relationer
Shama berättar hur hon inte kände sig önskad som barn. Som fjortonåring hittar hon alkoholen som hjälper henne glömma. Hon berättar hur hon festar och driver runt på kvällarna. Och hur hon så småningom, efter att ha inspirerats av en vän, börjar kräkas för att hantera sin ångest …
Hennes pappa får cancer. Shamas mat- och alkoholmissbruk blir allt värre i takt med att han blir sämre. När hon är arton dör pappan. Shama festar hårdare och har nu lagt till relationer på sin lista över missbruk. Ofta tillfälliga relationer med mycket äldre män.
Det första självmordsförsöket sker när Shama är nitton. Hon tar tabletter. Hennes mamma och pojkvän kör henne till sjukhuset där hon får prata med en sköterska. Men hon blir hemskickad igen, utan någon vidare hjälp eller någon utredning. Livet går vidare …
"Svårt att känna tillit och hantera separationer"
– Det jag var med om när jag var barn har gjort att jag fått svårt att känna tillit, och svårt att hantera separationer. Det i sin tur har gjort att jag gjort dåliga val, säger Shama.
Efter ytterligare några år av hårt festande blir Shama gravid och slutar dricka. 21 år gammal blir hon mamma för första gången och känner för första gången att hon är kapabel att älska. Relationen till barnets pappa är lite på och av. De får ett barn till innan de separerar för gott.
Shama utbildar sig till flygledare, och träffar en ny man. Stefan. Men får leva med hot från barnens pappa. Hon är trött och rädd av att hela tiden hantera oro och ångest. Men så lugnar allt ner sig, Shama förlovar sig, planerar bröllop, känner sig lycklig. Livet vänder, ljusnar …
Så kommer nästa smäll. Stefan dör i en olycka. Allt blir svart.
Skrev ett avskedsbrev till sina barn
Fyra månader senare skriver Shama ett avskedsbrev till sina barn som hon låser in i ett bankfack. Hon håller kalas för barnen som fyllt år, lämnar dem till sin pappa där de ska sova den natten och tar sömntabletter.
Hon vaknar på sjukhuset. Hennes mamma hade känt sig orolig och hittat Shama, som blir tvångsintagen på mentalsjukhus i tre veckor. Ingen terapi. Ingen medicin. Tillbaka till livet, igen.
Nytt jobb, ny man. Ytterligare två barn. Trassliga relationer. Och en känsla av tomhet. Inga nya relationer kan ersätta dem till Shamas pappa och till Stefan.
Det förflutna kommer ikapp – Shama får ångest
2008 börjar en resa i personlig utveckling med ett besök på en kursgård i Dalarna. Det förflutna kommer ikapp. Shama får ångest, en läkare vill sjukskriva henne för utbrändhet.
Hon mediterar, reser med barnen, kommer hem. Och förälskar sig i en alkoholist som hon lever som medberoende till i flera år. När de till slut bryter kraschar Shama.
47 år gammal bestämmer hon sig för att göra ett till försök att få frid. Hon skriver ett sms till sin äldsta dotter, tar alla tabletter hon har och somnar.
Vaknar upp på intensiven efter tredje självmordsförsöket
Hon vaknar på intensiven med fyra vänner och sin syster bredvid sig. De välkomnar henne tillbaka till livet. Det blir en viktig vändpunkt.
– Det var som att födas på nytt när jag vaknade upp där på intensiven, med en kvinnocirkel omkring mig. Jag kände mig inte längre ensam. Jag kände att jag ska ju inte dö, jag ska leva.
Och systern som Shama aldrig tidigare haft en bra relation till fanns plötsligt där vid hennes sida. Redo att stötta.
– Hon hämtade saker till mig och tog hand om mig. Sedan dess är vi så tajta.
Den här gången fick Shama antidepressiv medicin. Och plötsligt förändrades allt. Hon behövde inte längre vakna med ångest och stress varje morgon. Istället kunde hon vara i stunden.
– Jag hade plötsligt inte en hjärna full av negativa tankar, inga känslor som tog över. Jag kände mig inte längre värdelös.
"Jag har missuppfattat hela min barndom"
De här mörka tankarna hade hon alltså levt med fram till dess, utan att fundera över hur hon egentligen mådde längs med vägen.
– Hela min uppväxt så tänkte jag att man mår som man mår, och så här mår jag. Och så utgår man från det. När jag var liten var jag så avundsjuk på dem som hade riktiga familjer med mamma och pappa, som hämtade efter fester och kom på fotbollsmatcher. Men jag tänkte att sådant liv kommer ju inte jag leva.
Allt eftersom Shama jobbat med sig själv och ju helare hon blir har hon också omvärderat sin barndom.
– Nu ser jag det som är bra med min mamma, som jag varit så arg på tidigare och skämts för. Hur hon kämpade så hårt, hur hon alltid har tagit hand om mina och mina syskons barn. Jag känner att jag har missuppfattat hela min barndom.
Barnen bröt kontakten efter självmordsförsöket
Och på tal om barndom. Alla Shamas fyra barn bröt kontakten med henne efter att hon försökt ta sitt liv för sex år sedan. Det gjorde för ont i dem att nästan förlora henne. Efter det tog de upp kontakten igen, men för ett år sedan bröt Shamas äldsta dotter helt med henne igen.
Shama berättar hur hon hört dottern prata om henne i sin podd. Och att det gör ont att höra vad hon säger om henne.
– Jag har varit dålig på att säga nej och känt så mycket skuld på grund av mitt dåliga mående. Förra året sa jag ifrån. Så dålig mamma är jag faktiskt inte.
"Boken är att vara i det mörkaste av mörkaste"
I samma veva som äldsta dottern bröt kontakten förlorade Shama sitt jobb. Det var då hon började skriva boken. En självhjälpsbok med inslag från hennes egna liv.
– Så började en av mina värsta stunder. Boken är att vara i det mörkaste av mörkaste. Men kan jag genom den hjälpa en enda människa så är det värt det. Syftet är inte att berätta min historia utan att hjälpa andra. Det är en bok för alla som lider av depression, eller brist på livsglädje, och för anhöriga.
Det har tagit lång tid och många år, men Shama vet nu att det inte är henne det är fel på.
– Det är bara olika saker som händer. Som jag har med mig. Men det går att göra något åt det, att inte vara ett offer i det. Jag är mycket lyckligare nu än jag någonsin varit. Bortsett från när mina barn föddes och från när jag var riktigt kär.
Shama lever sitt liv precis som hon vill idag
Shama har varit nykter i fem år. Efter att hon slutat dricka helt, något år efter hon vaknade upp där på intensiven, kunde hon också sluta medicinera så småningom.
När det blir tuffare vet Shama nu att det finns hjälp att få, att hon kan behöva äta tabletter ibland för att få hjälp att vända de negativa tankegångarna.
– För varje dag jag lever så är det bra – jag är bra! Det finns en poäng och mening med mitt liv. Det är att hjälpa andra att gå igenom det här. Målet är att vi ska växa av det vi går igenom.
Idag mår Shama bra och lever sitt liv precis så som hon själv vill.
– Mitt liv är fullt av inslag som ger mig livsglädje. Roliga jobb, nya vänner och nya utmaningar som jag tar mig an med glädje. Man kan lära sig att växa i kris.
Lider du av psykisk ohälsa?
Man vet inte alltid att man är deprimerad, och då är det svårt att göra något åt det. Depression ter sig också olika hos olika personer. Här är några av de saker du kan se över, för att vara uppmärksam på hur du mår.
- En första sak du kan göra är att fråga dig själv hur du mår?
- Sömnen påverkas ofta – så fundera på hur du sover?
- Äter du som du brukar?
- Kan du fokusera ordentligt eller har du blivit glömsk?
- Har du energi för att göra roliga saker?
- Känner du stress och oro?
Shamas råd till anhöriga
- Har man förmågan att finnas för andra som mår dåligt så är det fantastiskt. Det är en sån välgärning. Man behöver inte fixa dem, utan var en famn eller öra.
- Fundera över vad du behöver för stöd själv, för att kunna finnas för andra. Du ska inte fixa den som mår dåligt, bara lyssna och finnas. Visa personen att hen inte är ensam.
- Var ett bollplank för den som är förvirrad – förstå att den personen inte är i samma verklighet som du just nu. Fråga om praktiska saker, som ”har du varit hos läkaren”?
- Klarar du inte av att vara stöd för någon annan så kan det finnas något i dig som du behöver lyssna på. Var nyfiken på det – fundera på vad det är du känner. Utan att döma.
- Om du är anhörig till någon som försöker ta sitt liv – glöm skuld och skam, det är inte personligt. Man utsätter inte andra för det, utan sig själv.
Foto: Johan Ander