Se Min hälsa Sömn Stress Klimakteriet Tarmflora Huvudvärk Ergonomi Fråga experterna Om MåBra

Gynekologen: "Slyngoperation är den bästa metoden vi har"

13 mar, 2025
author Emelie Isacsson
Emelie Isacsson
Splitbild på gynekologen Daniel Altman samt kvinna som håller sig för underlivet
Nätkirurgi mot inkontinens har varit "gold standard" sedan metoden utvecklades i Uppsala på 1990-talet. Alternativen är få och inget ger lika bra resultat, berättar gynekologen Daniel Altman.
– Det finns inget annat sätt i dag att bota kvinnor med läckage, säger han.
För att spara den här artiklen måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto kostnadsfritt
Annons
Vården sviker inkontinensopererade kvinnorBrand logo
Vården sviker inkontinensopererade kvinnor

Innan inkontinensslyngorna av polypropylennät kom i slutet av 1990-talet var kolposuspension, så kallad Burch-plastik, standardmetod för behandling av kvinnlig inkontinens. Med TVT, tensionfree vaginal tape, gick operationerna dock snabbare och vårdtiden blev kortare.

– Alternativen till slyngorna är väldigt få och de alternativ som finns har generellt inte samma bra resultat. Ett alternativ är att vi går tillbaka 40 år i tiden och gör Burch-plastik genom magen. Metoderna ger likvärdiga resultat, men Burch är mycket större kirurgi med de risker som hör till. Det är i princip ingen i Sverige som gör Burch längre. Det är inte rimligt att gå in i buken när vi har ett minimalinvasivt alternativ med slynga, säger Daniel Altman, professor och gynekolog på Urogyn i Solna.

Annons

Smärtproblemen är svåra att behandla

Men det är viktigt att vara öppen med patienterna om de nackdelar och risker som finns med slyngplastik, menar han.

– Du kan i vissa fall få ont, du kan få tömningsbesvär och nätet kan skava mot slemhinnan i underlivet. Det är inte operationsmetodens fel, utan då har kirurgen oftast lagt slyngan för nära slemhinnan, och då skapar det ett skav. Det kan man behandla relativt enkelt genom att antingen ta bort den lilla biten som sticker ut eller täcka över med ny slemhinna. Ibland räcker det med att intensivbehandla med lokalt östrogen. Det som vi har identifierat som ett större problem är att behandla de patienter som får svår smärtproblematik, det är svårare att komma åt.

Vilken hjälp finns att tillgå för en patient som drabbats av långvarig smärta?

– För att hantera det här så har man skapat nationella centra. Dit kan vi skicka patienter som har fått en långvarig smärtproblematik, så får man där ta en diskussion om möjliga åtgärder. Ibland kan man ta bort den delen av nätet som skapar smärta till exempel. Men det är inte alltid det går. Det kan också bli att man träffar en smärtläkare eller en sjukgymnast för att få hjälp med copingstrategier, alltså sätt att hantera smärtan.

Annons

Varför känner sig många patienter lurade, bortglömda och runtskickade, tror du?

– Jag vet inte varför man skulle vara rädd för att ta emot en patient som har fått problem. Jag tar emot patienter som har blivit opererade en, två och ibland tre gånger, där operationer har misslyckats, där patienten har fått komplikationer och så vidare. Jag tycker inte att det finns någon anledning att undvika den typen av patienter, mer än att det blir jobbigt såklart, de är ju ledsna och mår inte alltid så bra psykiskt.

LÄS OCKSÅ: Läkaren om operationerna: "Stora brister och felaktig information"

Injektion med bulkamid ett alternativ

Ett alternativ till operation är injektionsbehandling med Bulkamid. Den trögflytande gelén sprutas in i urinrörets vägg med syfte att öka trycket i urinrörets slutarmuskel.

– Det har heller inte ett lika bra resultat på lång sikt. Det kan lindra, men det kommer inte att leda till bot på det sätt som slyngorna. Det kan dock vara ett alternativ för vissa patienter, till exempel den som tidigare fått cancerbehandling, genomgått stor kirurgi i området eller av annat skäl är olämplig för operation.

Illustration av urinblåsa
Bulkamid sprutas in i urinrörets vägg för att öka trycket i rörets slutarmuskel.

Daniel Altman menar att det helt enkelt inte finns något effektivt alternativ till operation.

– Det är den bästa metoden vi har. Det finns inget annat sätt i dag att bota kvinnor med läckage. Vi kan lindra med sprutor, jobba med bäckenbotten och el-stimulering och så vidare. Men om vi pratar om att bota en 35-åring med ansträngningsinkontinens, då finns det bara ett alternativ, säger han och fortsätter:

Annons

– Jag tycker det är synd om du tar en negativ approach till det här och skrämmer upp folk på ett sätt som jag inte tycker är motiverat. Alla operationer har potentiella komplikationer. Det finns inte en enda operation i världen som inte kan ge negativa resultat.

Viktigt att patienten är motiverad

Cirka 85 procent av slyngopererade kvinnor upplever sig nöjda ett år efter operation, enligt GynOp-registret, men för ett antal kvinnor blir konsekvenserna förödande. Och ofta uppstår komplikationer senare än inom det första året, vilket statistiken missar.

– En mindre grupp kvinnor kommer ha besvär, det ska vi inte mörka när vi pratar med våra patienter. Vi ska inte låtsas som att det här problemet inte finns. Därför är det viktigt att vi opererar rätt patient och att patienten känner sig motiverad till operation. Har man så pass stora besvär att det känns värt att riskera komplikationer, ja då får man lov att acceptera att det finns en risk på kanske två procent för en allvarlig komplikation som smärta. Man måste få möjlighet att fatta ett informerat beslut.

Annons

Många kvinnor upplever att de inte fått någon information om riskerna. Varför ser det ut så tror du?

– Det handlar om att vårdgivarna behöver uppfylla patienternas förväntan på information. Men vi vill heller inte hamna i samma situation som i USA, där patienten måste läsa och skriva under tio sidor med tätskriven text så att man inte ska kunna stämma sin doktor och så vidare. Det är ju inte heller riktigt bra för då kommer inte läkare att vilja använda de här metoderna. Så det gäller att hitta en avvägning mellan att man ger en komplett och bra information utan att man för den delen skrämmer upp folk.

TVT-O: "Enklare, snabbare och billigare"

Den klassiska operationsmetoden som utvecklades i Uppsala på 1990-talet, TVT, har i studier visat ge bättre långtidsresultat och mindre risk för smärta, jämfört med operationsmetoderna TVT-O och TOT, berättar Daniel Altman. Därför har flera kirurger återigen börjat välja att operera enligt TVT-metoden.

Annons

– TVT, där bandet läggs bakom blygdbenet, utvecklades för att den imiterar den kroppsegna bindvävsstruktur som löper precis som bandet gör. Bandet förstärker den strukturen som i sin tur stöttar urinröret. När lightversionen TVT-O kom började man i stället ta ut bandet genom ljumskarna. Då följer bandet inte en fysiologisk struktur och då kan stramhet, drag och smärta uppstå. Det är oftast efter TVT-O som vi ser smärtproblematik.

Varför började man operera enligt TVT-O om den ger risk för fler komplikationer?

– Det är enklare, snabbare och billigare. TVT-O kan vara att föredra till vissa kvinnor med tömningsbesvär, vid kraftig övervikt, vid blandinkontinens eller om det finns risk för ärrbildning kring blåsan efter tidigare kirurgi, säger Daniel Altman.

Antalet operationer 2019 och 2023

2019

TVT: 1989
TVT-O: 686
TOT: 797

2023

TVT: 1847
TVT-O: 420
TOT: 804

Källa: GypOp-registret

Foto: TT/Shutterstock, privat

Annons