Andreas är bipolär – fina lösningen får familjelivet att funka
Efter att Jenny förlorat sin man och står ensam kvar med fyra små barn bestämmer hon sig för att utbilda sig till livscoach. I samband med det träffar hon Andreas, och de känner båda en omedelbar känsla av samhörighet – att vara tvillingsjälar.
Till en början sugs Jenny in i Andreas energi och positiva inställning – han älskar livet, precis som henne. Han är en riktigt idéspruta och han jobbar hårt – egenskaper som gett honom stor framgång i karriären som säljare.
Märkte inte i början
– Min tidigare man hade troligen bipolär sjukdom typ två. Då mår man väldigt dåligt och är nere majoriteten av tiden. Sen kan man korta perioder av hypomani, då känns allting jättebra, tills man crashar igen. Så skillnaden med Andreas var att jag i början inte riktigt märkte det när han var uppe. Jag tänkte att det var hans personlighet, förklarar Jenny.
Andreas har två barn sedan tidigare och det första året levde de som särbos, vilket gjorde att svängningarna i humör och energinivå inte var lika märkbara till en början. Och framför allt hade Andreas själv ännu ingen aning om att han var sjuk.
– Varannan vecka hade jag barnen och varannan vecka var jag hos Jenny. Men om jag var inne i en ”manisk” period då jag jobbade konstant, eller om jag kände mig låg, skyllde jag på att det var körigt och stannade hemma den veckan. Jag hade nog blivit ganska omedvetet bra på att hitta ursäkter och komma runt mitt beteende.
Först ville inte Jenny heller riktigt se sanningen. Istället bortförklarade hon hans periodvis irrationella beteende med att han hade ett tungt och obearbetat bagaget. Däremot var hon övertygad om att han hade ADHD, men inte heller det ville Andreas själv kännas vid.
Jenny och Andreas Hamrén Österlund
Ålder: Båda är 39 år.
Bor: Huddinge.
Familj: Ludwig 19, Elias 15, Tyra 13, Saga 12, Felix 10, William 9, Hedda 2 1/2, Waldemar 1.
Gör: Driver det gemensamt företaget Tvillingsjälar AB med inriktning på andlig och personlig utveckling. Genom det driver de bland annat podden Leva livet, en app (Tvillingsjälar), Youtubekanalen Tvillingsjälar och en kursgård i västra Götaland.
Kan utlösas av hög stress och kris
Bipolär sjukdom är genetisk, och kan ligga latent i kroppen utan att bryta ut. Men hamnar man i en krissituation i livet, kan traumat utlösa sjukdomen. Andreas tror själv att han insjuknade 2014, ett år då livet kraschade på flera plan. Han genomgick en jobbig separation samtidigt som han förlorade en av sina bästa vänner i suicid och hans pappa låg inför döden (men mirakulöst överlevde). Parallellt gjorde han raketkarriär på jobbet. Stressen gjorde också att han tappade håret.
– Det är ganska tydligt att det var där som det kickade igång, säger han.
Att få barn kan vara just en sådan utlösande livsstress, och för Andreas del så eskalerade det sedan ytterligare efter att han flyttade in hos Jenny och deras gemensamma dotter föddes, vilket ställde helt andra krav på att anpassa sig.
– Det tog några år innan jag verkligen insåg att det här också var bipolär sjukdom. Sen tog det ett halvår innan jag visste hur jag skulle ta upp det. För hur säger man till någon att ”du är sjuk”, på ett vettigt sätt?
Konfronterade honom om sjukdomen
När dottern var nio månader valde Jenny att ta upp det med Andreas. Hon ville inte hamna där hon varit tidigare och satte ett hårt ultimatum.
– Jag sa att ”antingen inser du att du är sjuk och tar hjälp – eller så kommer jag behöva lämna dig”. Jag var livrädd för vad han skulle svara. Men jag var beredd på att jag behövde göra det om han inte sökte hjälp, berättar Jenny.
Till en början vägrade Andreas ta Jennys argument till sig. Han som tidigare sett sin energi som en tillgång, fick sig en rejäl törn på egot.
Innan Jenny tog mod till sig och berättade för Andreas hade hon samlat massor av information. Både genom att läsa på och genom att kartlägga hans beteende. Då såg hon också ett mönster av tendenser innan skovet bröt ut, vilket har varit till stor hjälp för familjelivet.
Flyttar hemifrån under skov
Idag har de en överenskommelse som går ut på att när Jenny märker att han närmar sig ett skov får Andreas flytta till ett litet hus familjen hyr ett stenkast bort. Ofta kommer han hem och äter middag med familjen, men i övrigt är det Jenny som ror runt vardagen och barnen de veckorna.
– Det är som en klocka. Varje fjärde månad kommer det, och det håller i sig ungefär två veckor totalt. Jag är vaksam på varenda signal. Det första tecknet är att han börjar prata med en annan röst, och på ett annat sätt. Då sätter jag mig med Andreas, tar honom i händerna och säger att ”Nu är det ett skov på gång. Du behöver åka nu.”
Under skoven glömmer Andreas bort att både äta och sova.
– När jag har ett skov är jag i princip ovetandes om det. Jag mår så himla bra då. Jag kan lyfta hur mycket som helst på gymmet. Jag kan springa milen utan att blinka. Jag känner mig fullständigt uppfylld, och det är ju en väldigt härlig känsla. Men den är ju väldigt destruktiv eftersom man tar slut på kroppen. Och det orsakar i sin tur andra komplikationer på hjärnan, förklarar Andreas.
"Varulven" kommer fram
Det mest påtagliga problemet framträder när Jenny ifrågasätter och försöker bromsa Andreas tidvis ganska gränslösa beteende. Då kommer en otrevlig sida fram och han blir elak, dryg och mästrande. Den värsta typen av härskarteknik. Men det går inte att hålla tillbaka, förklarar han.
– Det är som att det flyttar in en annan människa. Det ser ut som han. Men helt plötsligt låter det som att det är någon annan som pratar. Och att det är någon annan som gör saker och ting, menar Jenny.
Själv beskriver Andreas det som ett odjur, som en varulv som tar över hans kropp och sinne.
– Den riktigt jobbiga perioden, då det egentligen inte går att resonera alls med Andreas är ungefär en vecka. Då spelar det ingen roll vad jag säger, det blir bara missförstånd. Jag brukar säga att vi har egentligen inga bråk. Vi är överens om det mesta i livet. Men när skoven kommer är det plötsligt som att han har helt andra värderingar. Då blir det krockar. Men jag försöker ha lågaffektivt bemötande och säga att ”vi pratar inte om det nu, vi kan prata om det en annan vecka”. Under skoven ligger fokus på vardagslogistik och ytliga samtal.
"Sårar mina närstående"
I skovet är Andreas helt insiktslös om sitt eget beteende, förklarar han. Däremot känner han en stor skam efteråt, när han inser vad han gjort och sagt. Då kommer dippen, och han får ångest i några dagar eller någon vecka. Han jämför det med ångesten efter en rejäl fylla, när man vaknar upp och inser att man gjort bort sig.
– Den största förbannelsen är att jag sårar mina närstående. Det som får mig att gråta på nätterna och må mest dåligt är inte sjukdomen i sig utan vad den får mig att säga och göra. Och då är det inte att jag har ett spelmissbruk eller att jag är otrogen, utan det är sättet jag underminerar mina närmsta relationer för att jag ska få driva igenom mina projekt. Men det är jättebra att Jenny sätter ner foten, för en del grejer är ju helt galna.
8 barn – och bipolär
Alla som är föräldrar vet att barn kan framkalla det bästa – men också det sämsta i en. Hur lever man ett familjeliv med bipolär sjukdom – med åtta barn?
Först och främst tycker de att det är viktigt att vara öppna inför barnen med Andreas mående.
– Vi berättar för dem att nu mår han inte så bra och måste sova i extrahuset några dagar. Jag tror att det är extremt viktigt att prata om det. Den dagen vi försöker låtsas som att elefanten i rummet inte finns, det är då det blir farligt, säger Jenny.
– Barnen ser mig som vilken tråkig pappa eller bonuspappa som helst. Som säger att nu skärmtiden slut, nu är det mat, ät upp dina grönsaker, nu ska vi göra läxorna, menar Andreas.
– Det är jätteviktigt att poängtera att han aldrig blir våldsam. Och jag känner mig aldrig rädd för Andreas, flikar Jenny in.
– Det är just det verbala, vi vill förskona barnen från mina gräl. Vilket vi, tack vare Jenny, vi har lyckats med hittills. Och där vi står idag finns ingen oro för familjen, varken från vårt håll eller från psykiatrins. Jag har aldrig behövt läggas in. Både vi och de tycker att det är en fantastisk lösning som vi har, att kunna kliva ur situationerna. Hade jag inte haft Jenny hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut, då hade jag inte varit så högfungerande som jag är nu. Jag brukar skoja och säga att hon är inte bara min fru och chef, hon är min vårdare också.
Jobbet däremot flyter på som vanligt, även under skov.
– Jag kan stå på en scen och föreläsa inför 500 personer. Det är som att hjärnan skärper till sig, och det är jag jätteglad för. Men det är ju just det som är kärnan i manin, den här kreativa sidan som bara jobba. Då blir det som att det andra livet stör på något vis.
Månaderna mellan skoven lever de ett ganska vanligt vardagsliv och Andreas har ett jämt mående. Då passar också Andreas på att ösa kärlek och försäkran över Jenny. Ibland har han spelat in små videohälsningar där han ber om ursäkt i förväg.
– De perioderna är fantastiska. Vi delar på saker och ting och jobbar åt samma håll, säger de samstämmigt.
Idag är det två och ett halvt år sedan han fick diagnosen och hjälp av mediciner blir skoven inte lika kraftiga. För att få psykologhjälp är det dock över två års väntan.
Misstänker du att någon i din närhet är bipolär?
Här är Jennys råd till dig:
1. Det absolut viktigaste rådet till dig som anhörig är att inte ta någon skit, även om personen är sjuk. Det är det mest kärleksfulla vi kan göra mot både den vi älskar och dig själv.
2. Samarbeta. Låt inte sjukdomen hindra er och ta mer plats än vad den redan har. Lägg upp livet så att ni kan leva ett riktigt bra liv, utefter era förutsättningar.
Exmaken James tog livet av sig
Väntan på psykologhjälp drabbade även Jennys förra man, James. Han fick aldrig diagnosen bipolär av sjukvården. Han hann aldrig.
– Vården såg inte det här. De sa bara de skulle utreda det sen. Men han dog ju. Det fanns ju inget sen, säger Jenny med sorg i rösten.
Även James sjukdom utlöstes av stressen av att få barn.
– De första åren hade vi det jättebra. Verkligen respektfullt och kärleksfullt och tryggt. Då var inte det här närvarande. Men sen började se jag tecken på att han inte mådde bra.
– Han mådde dåligt i tre år. Men det var väl de två sista åren som jag kände att om jag inte är här exakt hela tiden så kommer han inte att överleva. Den sista månaden gick jag till vårdcentralen och sade ”Snälla hjälp mig. Jag har min mans liv på mina axlar.” Jag visste vad som skulle hända. Jag pratade med alla runt oss och sade att han mår jättedåligt, han kommer ta sitt liv, jag behöver hjälp. Men jag blev inte lyssnad på, för han höll ihop fasaden utåt. Det var en fruktansvärt känsla.
Vården missade suicidrisken
Eftersom han själv jobbade emot på så många plan och förnekade och maskerade sitt mående säger Jenny att hon inte egentligen kan klandra sjukvården för att de inte såg.
– Det jag klandrar dem för är att jag var med så många tillfällen och sa att ”han vill ta sitt liv, hjälp oss”. Men ingenstans i hela hans journal står det någonting om suicidrisk.
När James väl fick en psykologkontakt var det för sent. Efter det tredje terapitillfället åkte han raka vägen ut i skogen och avslutade sitt liv. Psykologen hade inte anat någonting. Han hade sagt att det kändes hoppfullt. Tanken att han skulle vara suicidal hade inte ens slagit henne.
Mår du dåligt? Det finns hjälp att få!
Självmordslinjen som nås på 90101
Svenska föreningen för psykisk hälsa: sfph.se (föräldratelefon: 020-85 20 00)
Bris: 116 111, bris.se. Vuxentelefon: 077-150 50 50.
Jourhavande präst: Nås via 112.
Röda Korset: redcross.se. Telefonjour: 0771-900 800.
Jourhavande kompis: 020-22 24 44.
SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu. Telefonjouren: 08-34 58 73.
Därför är Jenny djupt tacksam för Andreas vårdmotiverade inställning och deras gemensamma livsgnista.
– Hela vårt levnadssätt bygger på att, ”Okej, det är två saker i livet som vi inte kan rå för. Det är död och det är sjukdom. Men, vi kan välja hur vi agerar på när det kommer. Nu har vi fått den här skiten i knät. Vad kan vi göra då?”. Den här sjukdomen är fruktansvärd. Det är en ordentlig utmaning för relationen. Det är det verkligen. Men vår kärlek är så otroligt stark och vi har bara bestämt oss för att den ska övervinna det här jobbiga. Vi vägrar låta sjukdomen vinna över vårat liv, säger Jenny och avslutar:
– För oss är det viktigt att lyfta det här eftersom vi vet att det finns många som känner igen sig, men inte vågar berätta om jobbiga känslor eller diagnoser. Men ingen ska behöva ta sitt liv i tron att det är mörkt för alltid.
Det här är bipolär sjukdom
Bipolär sjukdom kallades tidigare för manodepressiv sjukdom. Vid bipolär sjukdom typ 1 växlar man mellan perioder av mani och depression. Vid typ 2 är ofta depressionerna kraftigare och de maniska perioderna inte lika framträdande.
Mellan de maniska eller depressiva perioderna brukar man må bättre och kan ofta leva som vanligt med medicinering, ibland kan det går flera år mellan skoven.
Ärftligheten är hög, men man vet inte riktigt vad som orsakar sjukdomen. Dock kan genen ligga latent i kroppen utan att det bryter ut. Kris och trauman eller hög stress är vanliga utlösande faktorer. Ofta inser man inte själv att man är drabbad, utan det är anhöriga som lägger märke till symtomen.
Ungefär 1-3 procent av befolkningen drabbas av bipolär sjukdom. Ofta debuterar symtomen i tonåren eller som ung vuxen och risken för suicid är förhöjd.
Förutom psykoterapi och medicinering är det viktigt med hälsosamma vanor för att minska risken för återfall, samt att närstående också får utbildning i hur man kan hantera och minska skoven.
Vid de maniska perioderna blir man överdrivet upprymd och överaktiv och sömnbehovet minskar. Självförtroendet blir extremt stort, vilket kan leda till att man förlorar omdömet och gör impulsiva saker som får mer eller mindre allvarliga konsekvenser. Man kan också lätt bli irriterad och arg när någon inte förstår och ifrågasätter det man dragit igång. Efter en manisk period ångrar man ofta saker man sagt och gjort.
Hypomani, som kännetecknar typ 2, är en lindrigare form av mani där de överaktiva symtomen är lindrigare. Man kan vara mer energisk, kreativ och positiv än vanligt men beteendet leder sällan till konflikter eller får allvarligare följder.
Under de depressiva perioderna är man i stället nedstämd, håglös och har brist på energi. Man känner inte glädje på samma sätt som tidigare, blir lätt arg, har ångest och låg självkänsla.
Källa: 1177, Hjärnfonden, Mind.
Foto: Privat