Carin, 59, sätter ribban högt – siktar på VM-guld i stavhopp
Gymnastik, akrobatik, fysik och extrem styrka i ett. Carin Thornander var 55 år när hon bestämde sig för att börja tävla i stavhopp. I början kändes det skrämmande, men frågar du henne fyra år senare så finns det nästan inget som slår känslan att hänga i luften med en stav.
Vägen till friidrotten gick via barnen. Två av döttrarna tränade och tävlade och Carin engagerade sig som ideell funktionär och hjälptränare.
– Jag har alltid haft en dålig rygg och kände efter ett tag att jag också behövde träna, så jag drog ihop ett gäng föräldrar som körde cirkelfys under våra barns friidrottsträningar. Ryggen blev starkare och jag mådde bra.
Carin Thornander
Ålder: 59 år.
Bor: Sundbyberg.
Gör: Träningssamordnare för barn och veteraner i Turebergs friidrottsklubb och projektledare för veteranfriidrotten på Svenska Friidrottsförbundet.
Familj: Sambon Jonas Asplund, 50 och tre utflyttade barn.
Aktuell som: Stavhoppare efter 55. Har som bäst tagit brons i stavhopp i veteran-VM där hon hoppade 2,30 meter. Hennes personbästa är 2.60.
Tränar: Varannan dag. Stavhopp 1–2 gånger i veckan, andra dagar bland annat styrka och jogging.
Ryggbesvären kom tillbaka
Men så slutade den ena dottern med friidrott, Carin slutade med sin träning och ryggbesvären kom smygande tillbaka. Det var då hon fick upp inlägg om veteranfriidrott i sitt Facebookflöde och fröet såddes.
– Jag har aldrig tränat friidrott själv, men minns att jag tyckte det var jättekul när vi fick hoppa höjdhopp och längdhopp i skolan. När det var dags för min andra dotter att åka på tävlingar prövade jag på att stöta kula och hoppa höjdhopp. I början kändes det läskigt, jag tänkte att jag aldrig skulle kunna ta mig över den där ribban. Men det gick och det var lika kul som för 30 år sedan!
Carin, som snart skulle fylla 50, blev modigare och hon bestämde sig för att börja tävla i veteranklassen. Till en början var det längd- och höjdhopp, 100 meter sprint och kulstötning som gällde för henne.
– Det gick ganska bra och träningen bjöd dessutom på trevlig social samvaro. Jag hade hittat min idrott. Ganska snart testade jag fler grenar. Jag utmanade mig själv i häcklöpning och blev stolt när jag fixade det också.
Efter två knäoperationer på kort tid kunde Carin inte längre hoppa längd och höjd eller köra sprint – fokus blev då på stavhopp.
– Det var en kvinna som tränade i vår hall som tyckte att jag borde testa stavhopp. Hon visade mig hur jag skulle göra och hjälpte mig att komma över rädslan, säger Carin, som var 55 år när hon vågade språnget.
– En del tyckte att det var ett konstigt val, men jag känner mig trygg när jag håller i en stav, skrattar Carin, som visade sig ha talang även för stavhopp.
Hittade kärleken i friidrottshallen
Jonas Asplund, 50, som själv är en meriterad stavhoppare engagerade sig i Carins träning. Det var inte bara Carins framgång på tävlingarna som växte, det gjorde också kärleken mellan Carin och Jonas som i dag är ett par.
Det har blivit många friidrottstävlingar för Carin sedan hon som 49-åring hittade sin träningsform. I dag handlar även yrkeslivet om friidrott, sedan Carin sadlade om från massör till idrottskonsulent med ansvar för barn och veteraner. Just nu projektleder Carin dessutom veteranfriidrotten i Sverige med syfte att locka så många deltagare som möjligt till veteran-VM som arrangeras i Göteborg i sommar. Där siktar Carin på guld i 60–64-årsklassen. Tävlingarna är en viktig sporre för att hålla i gång träningen.
– Om jag inte tränar mår jag inte bra. Jag får ont i ryggen. I dag brinner jag för att peppa andra i min ålder att börja träna. Våga testa något nytt! Inom friidrotten finns något för alla och vi har medlemmar som är över 80 år. Så länge man inte är skadad i hela kroppen finns alltid någonting man kan träna och i träningsgruppen hjälper vi varandra med tips på bra träning vid vår ålder.
Foto: Theresia Köhlin